ensliga krets: de äro på Torstarp, der de hålla på att bygga, som tros blifva färdigt så at! vi kunna flytta dit på våren nästa år. — Våren! . .. ack, hyad jag längtar att den snart vore inne, ty onkel skall veta att nästa år ha pappa och Elisabet lofvat att Svante och jag få ha bröllop; jag blir då sexton år. sSå ungs., tänker kanske onkel, — det är för tidigt att giftasn, men jag ber om förlåtelse, det har gått an förr, bästa onkel och onkel behöfver visst inte vara någon anhängare af det går an systemet för att ändå medge att jag har rätt i detta. Och så skall onkel sjelf komma hit till dess och dansa kronan af sin lilla Anna, och så skola vi besöka Ringö der jag ändå lefvat min skönaste tid, fast jag då var bara en fattig fiskarflicka, men onkel vet bäst att de fattige också kunna ha sina solglimta här i lifvel; Elins graf, den af fyra hvita björ kar beskuggade, vilja vi äfven uppsöka. Elisabet och jag pläga ofta gå dit och der län ge dröja i tårar och minnen. Längre skrif. ver ej denna gång din alltid tillgifna Anne. Andra Brefvet. . Samma är. Tack för onkels svar och ett sådant sva sen! , . . Onkel skickar oss dess sednaste ar bete, en riktigt hjertlig liten bok, som väck både min och Elisabets förtjusning, utan all smicker sagdt. Vi begge med pappa oc! Svante vid sidan ha nu föresatt oss att ihvac på oss ankommer i verkligheten tillämpa des sköna teorier. Det blir ändå en förströels för Elisabet, det blir snart mer: ett behof, e! nödvändighet att der man kan hjelpa lidan det, lindra sorgen, ett ljuft behof för hvarj ren -menniskokärlek! — Om likväl alla för fattare hade en sådan vilja och — förmåga att verka för folket, detta folk, för hvars sed liga förbättring och intellektuela upplysnin