sports. på Tewstarp: och der väckt blandade känssor: hos fru Elisabeth både af glädje och bek ymmer, ty ebwu hon af hela sitt hjerta var svrenskt sinnad, önskade hon icke dessmindre helt naturligt sin mans räddning och att fl ykten mätte blifva en möjlighet för honom ,; hvilket visst såg mörkt ut sålänge svenska ene innehade hela Blekinge; af Anna derem ot hade dessa segerbulletiner blifvit motta gna med idel förtjusning, — det kunde ju lf ske annat än glädja henne; berättelserna om den älskade: Svantes tapperhet och mannamod; — maen äfven hon fruktade dock för öfverstens ödde. Så satt faamiljen en eftermiddag efter ofvannämnda härndelser församlad i salen på Torstarp, der wi sist voro vittne till ett litet frieri; nu som då. blickade de gamla familjeporträtterna ner ur: sina ramar, hvilkas förgyllning under tidens lopp småningom öfvergått i rödt; den långa soffan och de höga karmstolarne med röda sammetsöfverdrag och Christian den fjerdes gipsbyst: allt stod på samma ställe der det stått både i öfverstens och hans fars tid. Ute var ett riktigt höstväder, men så var det också fram i Oktober månad; öfver Svansjön hängdde en kall och fuktig dimma, medan de hööga lindarne och askarne utanför fönstern äningsligt gnisslade i sin höstliga nakenhet, tyy i park och all låg redan öfver marken ettt fjockt lager af gula, vissnade blad, och trädgårdens sista blomma sof på sin rabatt den tunga vintersömnen; — usch, hvad det är kallt och dystert, kallt och ruskigt på landet så der frampå senhösten! Anna hade krupit upp i ena soffhörnet och bredvid henne Elisabeth med sin lille gosse på armen, som hon vaggade i sömn, medan -öfversten med händerna på ryggen i stora steg mätte det i rutor inlagda golfvet. Han hade Ändtligen lemnat sin gömma i jordkäillaren,