Aftonbladet – 30 september 1851, sida 3

rar ock hennes längtan att träffa fästmannen; skratta och sjunga kunde hon ändå lika bra som någonsin förut. Här skall visst mången läsare ha en fråga utt göra oss och mången genomdrifven förattare kanske betänksamt ruska på hufvudet jfver en sådan anomali i kärlekens vanliga komangång; men liksom vi tro att den der vanliga romankärleken med sina eder, sucsar och tårar är ett alltför utnött ting, nej sting, för att längre kunna tillfredsställa den sunda, naturliga känslan, som äfven i dikten vill sanning, så hafva vi, oberoende af alla romanförfattare i verlden, härvid endast tecknat efter naturen, äfven med fara att anses sullstöta ett helt romansystem af tevattenskärlek med thy åtföljande uppvärmningsapparater af gift, blod och välslipade dokar. Efter denna lilla diversion från ämnet, se vär några krigsbilder, skizzerade, om ni så vill, på en tornister, eller tecknade i hast på on kanonlavett, så spridda och ofullständiga iro de tyvärr! : Bättre är dödh I elden rödh, Än ärelös leffwa.s (Gottlandsvisan, 1449.) Carl XI, sjelf sysselsatt vid armåeen i Skåne och Halland, hade, för att få rent hus i Blekinge, dit afsändt bröderna Wachtmeister och Johan Gyllenstjerna, och som svenskar häfdade de också förtroendet, skänkt af Syveriges kung. Christianopels fästning, försvarad af kommendanten öfverste Litz), skulle efter tio dagars fåfäng belägring slutligen tagas med en generalstorm, då den oförmodadt uppgafs af kommendanten, som jemte öfriga officerare väl fingo godt ackord, men sjuttio Snappha) Historiskt. En öfverste Lätz var verkligen kommendant på Christianopels fästning.