Riksdagen Debatten i Borgareståndet angående Statsrådets decharge. Hr Lagergren: (Forts. fr. gårdagsbl.) Hvad nu beträftar de föredragna 6 punkterna under litt. A. i konstitutionsutskottets betänkande, sä hafva de visserligen af föregående talare genomgätts. Med iakttagande af all möjlig tidsbesparing, går jag likväl att yttra nägot om dem särskildt, efter mitt sätt att betrakta förhållanderne. Den 1:sta punkten angär disposition af anslaget för fångars värd och underhäll till inredande af ett straff-fängelse inom Warbergs f. d. fästning. Anmärkningen i denna punkt har grundats derpä, att medlen till nämnda ändamäl tagits af ett förslagsanslag, och att, eburu rikets ständer voro församlade i Stockholm den tid, då beslutet härom fattades under Konungens vistande i Malmö, nådig proposition i ämnet till rikets ständer icke aflätits. Jag är nästan at den tanka, att, om med berörde beslut, som fattades i Juli 1848 och afsäg en åtgärd, som kräfde den aldra största skyndsamhet, dröjts, för att till ständerna afläta proposition i ämnet, hvarigenom de angelägna arbetena blifvit på obestämd tid uppskjutna, hade sädant bort inför enråtionel och billig granskningsmakt vara utsatt för ett vida större och rättmätigare klander. Frägan var nemligen om hrict på st junuc, OF att, under strafftiden, inhysa de för allmänna säkerheten mest vädliga straff-fängar, nemligen de, som äro dömde till lifstidseller långvarigare fästningsarbete. Desses antal hade vuxit mycket utöfver det ditintills för sådane beredda utrymme i fängelserna. Man skulle så!edes blifva nödsakad för längre tid sammanpacka mänga flera i hvarje fångrum, än förut, hvilket, oberäknadt den menliga verkan det kunde medföra för allmänna helsotillståndet, väsendtligt ökat svärigheten vid desse farliga personers behöriga värdande. Jag tvekar derföre icke att antaga, att, om icke rikets ständer hade å nämnde tid varit tillsammans, skulle anmärkning i detta hänseende helt och hället uteblifvit, och jag frågar med allt skäl, om då till densamma finnes giltig anledning? — Men, säger man, R. St. hade hort rädfrägas, i afseende å den behöfliga summan. Hvilken kgl. proposition som helst fordrar en rundelig tid, innan R. St. hinna derom öfverlägga och besluta, om äfven all möjlig skyndsam het iakttages; och jag befarar högeligen, att, derest af ett slags undseende för Rikets Ständers anslags rätt, en proposition ansetts böra i denna fräga afgif vas, någon möjlighet blifvit att hösten samma kunna begynna det angelägna arbetet. Jag vill till lägga två ord: af anslaget till fångars värd och un derhäll hafva i alla tider kostnaderne för fängelse rums inrä:tande och reparation tagits. Man säger att här äter var fråga om byggände af ett nytt fän gelse. Derpå svaras, att fingelset fanns, nemliger de gamla fästningsbygghaderna,: och utgiften rörde hufvudsakligen dels d inredåtide till fängelserum och dels uppförande af de hus, som till fängelset bevakning och ekonomi fordrades. Jag tror säledes att all grund för denna anmärkning bör anses för fallen. — Den 2:dra punkten omfattar ett föremäl som utan tvifvel är förtjent af uppmärksamhet. Jag beklagar nemligen, att hittills så föga blifvit gjord för reglerande af ätskilliga obestämda punkter i de unionela förhällanderna till Norge. Likväl är de endast, så vidt anmärkningen angär denna omstän dighet, som jag fäster vigt vid densamma. Hvac böter angär, sä förhäller det sig lika med norske un dersåter, som med utländningar i allmänhet, att om här ädömda böter icke hos dem uttagas, medan de vistas i Sverige, sä är icke vidare att räkna på ut SA ssd fe 2 VA RA RR AA RR RR AA RA SAR a FR Rn an