;Hvad, i himmelens namn! var det du, som tände eld på den byn, som vi sågo brinna vid Svansjön och hörde hur de stackars menniskorna jemrade sig — du är väl ingen mordrännare heller, kära Svante! yttrade Elisabeth, rysande liksom Anna. Vi ba fått befallning från högre ort och lyda blott order, min syster... det är visst ett olyckligt krig, det kan ingen neka, men hvems är skulden? suckade Svante och började hvissla på en krigsmarsch. Elisabeth öfverlemnade politiken och svaret till Anna, ty hon lemnade i detsamma rummet, då hon kom att tänka på Svantes fyra ryttare, som kanske ännu gingo der: nere på gården och slamrade med sina sablar utan att ha fått hvarken mat eller drick. Men det var sannt, återtog Svante, mnärmande sig Anna, här är ett bref från mamsells far, från sergeanten. . Sergeanten?. frågade Anna, i det hon mottog brefvet, vär min far sergeant? Ja, sedan han nu ett halft år tjenat vid hären, utnämnde kungen honom till sergeant, för hans vid flera tillfällen visade tapperhet. och som han känner hvarenda stig och väg : Blekinge, är han 08SS till ofantlig nytta. Anna blef mycket glad öfver att höra sin far berömmas; men ynglingen fortsatte: Att han är halt, hindrar honom just inte särdeles att sitta till häst och han strider lika bra för det; men egentligen så är han stanldarbärare, för kungen har sjelf lemnat oss et standar och befallt att det skall bäras 1 striIderna; kan mamsell gissa hvilket? frågad I Svante Hjelm med en blyg blick på Anna der hon satt med faderns brutna bref i hand ;Nej, herr löjtnant, det vet jag visst inte. ,Jaså, mamsell vet det inte! Jo, det ä Idet gam. .. . Ack, herr löjtnant, kalla mig inte mam