Aftonbladet – 27 september 1851, sida 3

2 SJVIVIESTULVIS VIMNMANVM OD, 08 I RR sjelfständighet, har nit och förmåga att uppfylla sitt ansvarsfulla och dyrbara värf, såsom konungens rådvifvare och chef för sitt departement. WrseeeA VY TE DEER (Insändt.) En minnesvård åt Pehr Hörberg. Man har i flere landsortstidningar sett er artikel kallad Besök vid Risinge kyrkan, inaehållande ett rättmätigt beröm för den nye kyrkan och dess byggmästare. Insändaren a dessa rader har sett den nya kyrkan, mer jorde också en vallfärd til ett ännu märkvärdigare, för hans känsla heligare ställe — nemligen Risinge nu öfvergifna kyrkogård, de: bondmålaren Pehr Hörberg hvilar, utan någon vård på sin glömda graf. Det var mec en bitter känsla han beträdde detta rum, son kanske om några årtionden är förvandladt til iker. Äro då svenskarne till den grad glömska att de ej minnas sina store män; kunna le väl ha glömt Hörberg, som i sin person och sina verk så skarpt och klart utpreglade let goda, det allvarliga, det ädla, men tillik: blygsamma, snart sagdt skygga i den svenska nationalkarakteren? Detär ej möjligt, och let är derföre kanske dessa ord skola bli uppmärksammade. På den namnkunnige malasens graf passar ej något annat monument är: n ohuggen, oslipad granitsten med påskrifen Pehr Hörberga med födelseoch dödsär. En sådan kan ej kosta mycket; men kom indå att qvarligga som en helgedom på den öfvergifna kyrkogården, för att, när en gång len gamla kyrkan blifvit förstörd, vara ett minne af den store konstnärn och ett bevis itt hans landsmän förstått hans värde. Insändaren tar sig friheten uppmana Stockholms konstnärer och konstvänner, som vid många tillfällen förut visat sig nitiska för våra fosterländska minnen, att öppna en subskription till en enkel vård på Risinge gamla kyrkosård, åt minnet af målaren, bonden Pehr Hörberg. 0. A. en mm rr oo me AA — Red. har, med begäran om införande, fått emottaga följande berättelse om ångfartyset Motalas, sammanstötning med en Ölandsjakt i Calmare sund (se tisdagens Aftonblad). I densamma ser läsaren intygadt, att flera af de uppgifter, som blifvit i Calmar afgifne af fyra af de å jakten befintlige personer, icke skola vara grundade; då saledes våra anmärkningar vid kapten Cubes förklaring till en del förfalla. Huruvida de alla böra det, torde vid en blifvande undersökning bäst uppiysas. Berättelsen lyder sålunda: I anledning af det skriftliga förklarande som ejl. mindre skepparen ä den Ölandsfarkost, hvilken vidl. segling i Calmare sund lördagsaftonen den 13 September sammanstött med ängfartyget Motala, fördt af kapt. Cube, än äfven nägra andra personer, de ler vid tillfället lära varit om bord ä samma farkost, afgifvit och beedigat, och synnerligast i anleding af tidningen Aftonbladets betraktelser i ämnet, har jag, som ifrån ängfartyget Motala noga beskä-1 lade tilldragelsen fran början till slut, trott mig böra lemna följande upplysningar: Att tilldragelsen ägde rum emellan kl. !,8 och 8, sedan det blifvit skumt eller halfmörkt, men innan fullt mörker inträdt; att däckspassagerare och en del salongspassagerare, deribland undertecknad, voro å däck, och endast en del salongspassagerare nere i matrummet: att nagon lykta väl då ävnu ej var uthängd, men att lampan vid den högt ä aktersälongstaket stående kompassen var tänd; att det med lyktans ut nde afsedda ändamälet, att kunna varsko seglarc, i allt fall var vunnet, eftersom bäde skepparen och passagerarne ä Ölandsrkosten medgifvit och upplyst att de varskott ängfartyget och farkosten äter varskoddes frän ängfartyget; att derest ängfartygsbesättningen vid tillfället skaffade., hvarmed lärer menas att intaga mältid, och hvilket i sädant fall skedde ä fördäck, åtminstone styrmannen och en annan man vid namn Calle voro 4 däck midt för machineriet; att styrmannen högt tillropade rorgängaren: seglare förut, styrbord, hvarvid styrmannen i detsamma gick akterut och då han uppsteg på trappan till salongstaket, der rorgängaren hade sin plats, sade han at deune: lovart, och då tillika gaf nägon föreskrift ät förenämnde Calle; att denne genast gick in till kaptenen i dess ofvanbord belägna hy att kapten i ögonblicket utkom och ropad p och back; att emedlertid angfartyget genom den i följd af styrmannens föreskrift förändrade styrningen beskref en halfeirkel bagbord, och salunda föll undan för seglaren, hvilken kom efter ängfariyget och slutligen med sin ena sida ötte emot ar styrbord förut; att i detsamma flere bland farkostens passagerare, hvilka under tiden upphöjde höga jemmerrop, uppklättrade ä angfartyget; att kapten Cube under flere gånger upprepade tillsägelser at dem att ej skrika och upphäfva jemmerrop, vidtog alla öjliga ätgärder att få segaren, som aflägsnat s an fartyget, äter intill detsamma för att undersöka i hvad män farkosten blifvit skadad; att sedan, efter flere fruktlösa försök, verkligen lyckats att få farkosten i släptåg, för hvilket ändamäls vinnande besättningen a densamma tycktes ganska ringa medverka, farkosten boxerades till 3käggenäs och sedan tillgick såsom kapten Cubes intyg innefattar; att de bland farkostens passagerare, som äntrade opp på ungfartyget berättade, att skepparen släppt styret och derigenom vullat att farkosten Tändrat kurs och drifvit på ungfartyget; äfvensom nacon af dem uppgaf att skepparen ej var nykter, hvaTan de icke heller ville med honom tortsätta resan; Toch att kapten Cube, längt ifrån att omildt behandla farkostens passagerare, visade all beredvillighet att ställa dem tillfreds. Hvad jag salunda intygat, vore jag beredd ait med ed bekrätta; förmodande att derå borde sättas lika mycket värde som å den ed förutnämnda fem personer redan gatt. Stockholm den 26 sept. 1851. WW. Stael v. IHolstein. Undersökningen angående branden i häktade träd gärdsmöstaren Östmans egendom har i dag blifvit r I fortsatt i poliskammaren och flera personer dervid afhör Då tiden är för längt framliden att någon RASA Ha kanna medhinnac så amnn?r vada iralca