Aftonbladet – 27 september 1851, sida 2

Atta år, hvarunder de blott någongång och jdet vanligtvis helt flsktigt sctt Hvarandra sedan den olyckliga tvisten, — åtta år hade förändrat mycket omkring dem och dem sjelfva också betydligt: mången häftig lidelse, mången hatfull glöd hade hunnit kola ut hos den nu nära femtioårige öfversten, som under sin svarta hufvudbindel redan kunde räkna flere gråa hår, och ined åren hade ock ett mildare och försonligare sinne i afseende till brodern inträdt. Så betydligt förändrad föreföll öfversten genast Åke, och lär ge stodo begge bröderna tyst betr raktande hvarandra, tills de liksom på en gång utbrusto: — sAken... sTagelo... Dessa ord voro knappt utsagda förrän cen tjenarinna hastigt kom in och förhindrade allt vidare samtal, derigenom att hon inkallade öfversten till hans fu. Öfversten, vid denna tid gift på åttonde året, hade med sin hustru halt tvenne barn, som dött genast efter födseln; nu afbidade hon häftigt sjuk sin tredje nedkomst och det ) Kronofogden Blasius König, sedermera borgmästare i Carlskrona, var i Blekingesnapphanarnes plöägoris, och kallades derföre Blekingskungen.