Aftonbladet – 26 september 1851, sida 2

kan insomna så lugnt och fridfullt som Elin gjorde det, — det är rikedomens fattigdom när den ej på sina ejderduns-bolstrar och sidentäcken kan ligga stilla i döden. Vid samma tid den fattiga lotshustrun upphörde att lefva, tilldrog sig ett annat uppträde i kapten Litzs stora-våning på Torstarp i Asarums socken, också i Bleking. Men innan vi kasta en närmare blick på denna scen, en af de många, som spelas i de rikas förmak, ty pjesen två trappor opp och på nedra bottens kan när som helst ses gratis utan att man just behöfver gå till operan eller nya teatern, — bedja vi att få framställa sjelfva hufvudpersonerna och på samma gång gå flera år tillbaka i vår berättelse. F. d. kaptenen i dansk tjenst hr Tage Litz hade, när vid freden 1658 och 1660 Blekinge afträddes till Sverige, för att icke behöfva lemna sina många och stora egendomar, visserligen svurit svenska kronan tro och huldhet, ehuru han i hjertat dock aldrig blef svensk, utan tvertom alltid, der det utan fara kunde ske, lät framlysa temligen starka sympatier för sitt fordna fädernesland, hvilket tänkesätt heller icke blifvit obekant för hofvet i Köpenhamn. Danmark som i det längsta hade svårt att öfvergifva hoppet om att en gång återfå de förlorade provinserna, det dyrbaraste smycket i dess konungakrona, liksom det sedan blef det i Sveas — underhöll flitigt förbindelser med de mer betydande och inflytelserika personerna derstädes och underblåste så kriget och upprorslågan mot den lagliga öfverheten. Detta falska spel skall man måhända från politikens synpunkt vilja ursäkta en stat, men den enskilde, som deri deltar, bränmärkes ovilkorligen med namnet förrädare. Utom detta fula epithet tillkommo äfven kapten Litz andra