zion, vetenskap och konst, norden fföreter den egendomligheten, att jemte, ehuru gömd undan de lärde, invigde idkarne, en annan konst och en annan vetenskap lefvatt hos sjelfva folket, med djupa rötter i den traditionella folktron, så har det funnits och finnes fortfarande i vårt land en folkmedicin, hvilken till trots af allt som blifvit taladt om len lättrogna råheten och vidskepelsem fortefver, idkas och njuter förtroende, och hvilcen på sednare tider till och med blifvit fömål för en och annan fördomsfri läkares ippmärksamhet. — Liksom folkpoesien och näsiken, idkad af natursängare i skojgarnes ljup, blifvit en rik grufva för den studerande poeten och musikern, så torde äfven em gång olkmedicinen, idkad af dessa kloka gtubbara ller gummor, hvilka merendels genom en i senerationen fortplantad tradition från föräldrar till barn inhemtat densamma, blifva en ganska rik källa för den vetenskapsman, som oberoende af lärdomsfördomar, vill forska i dess djup. De facta, som denna medrin företer, med alla sina missbruk och fövillelser, äro nemligen ofta ojäfaktiga, oc den impiriske vetenskapsmannen måste bija sitt bufvud för det rena factum, äfven om han ej kan förklara det enligt sin förutinhemtade theori, d. v. s. inpassa det i någon af de allmänna lagar han förut uppställt. (Dem theoretiska s. k. förklaringen, är nemligem intet annat än ett enskildt falls subordineranide under en allmännare lag, hvarigenom dlock i det hela någon egentlig förklaring ej ätr vunnen. Det finnes i folkmedicinen både sallopathiska, homöopathiska och hydropathislka elementer, men det finnes något dessutom, en läkekonst af mystisk art, hvilken går in på s väl det psychologiska som supranaturalistiska området, hvilken derföre blifvit af de lärde mycket gäckad, det är de s. k. sympathikurernar. De oemotsägliga facto, som äfven dessa förete, förtjenade dock att af den fördomstrie forskaren annorlunda bemötas. Kunna de ej inpassasg i förut adopterade theorier och föreställningssätt, så får theoriena maka åt sig och andra, högre lagar uppsökas. En klav är härtill måhända funnen i en vetenskap, som icke blott för medicinen, utan äfven för filosofien synes komma att öppna nya vyer, vi mena: Magnetismen. Vi hafva med detta ord nämnt den tredje af de nya vkätterskas medicinska metthoder, som i vårt märkvärdiga tidehvarf uppstått, till hvilka såsom den fjerde kan räknas: Giymnastiken. Vi hafva nämnt dessa namn i förenimg, endast för att antyda vidden af den oupptäckta verld, dit forskaren har att söka sig väg, och för att i någon mån visa fåfängligheten och blindheten af den vetenskapliga uppfattning, som tror sig kunna svärja någon viss fana, eller uteslutande adoptera något visst system. Det system är nemligen ännu ej funnet, men torde väl i denna, som i andra grenar af vetenskapen finnas, hvilket -omfattar alla systemer. Särdeles vådligt är det att för ce empiriska vetenskaperna för tidigt börja systematisera, ty är en gång ett sådant :ystem uppgjordt på hittills gjorda erfarenhetsön, så hafva systemets eller theoriens anhängae sällan det oegennyttiga mod, att de sanvetsgrannt upptaga de fenomener, som franträda stridande emot den up ställda theorien; de skjuta fastmer hellre sådana fenomener åt sidan, blunda för dem och förneka dem, ty de bäfva för att se sin sköna byggnad ramla. Vare det långt ifrån oss att vilja yrka, det den empiriska vetenskapsmannen fördenskull ej skall söka bringa fenomenerna under sina allmännare lagar, hvilket är nödvändigt för att inse deras inbördes sammanhang; han skall blott akta sig för att förälska sig i dessa sina egna theorier och ej vara rädd för att börja bygga änyo, i fall han finner att han uppfört sitt system på en för inskränkt basis. Vi kunna ej föreställa oss, att Vattenkur, Homeopathi, Allopathi, Magnetism och Gymnastik äro hvarandra så motsatta, att de icke i en framtid skola uppgå i ett enda system; fastmer skulle vi, ehuru oinvigde i hvarderas systemer, men måhända just derföre betraktande dem mera generellt, förmoda att alla dessa methoder eller systemer blott äro olika yttringar af en och samma TLäkedomskonst, ehuru denna högre lag ännu ej är funnen. Hvar och en af de nämnda kurmethoderna presentera nemligen ojäfaktiga fakta för sin giltighet, fakta, hvilka endast en blind anhängighet till något visst system kan förbise eller förneka. Det kan således ej vara annat än en kortsynthet af hvarje enskild methods anhängare, att bestrida den andras rätttmätighet och att förklara sin method ensam allsmäktig. Man måste således uppsöka och utvälja hvad godt som kan finnas i hvart och att af systemerna. Man kommer härigenom till en Eklekticism, hvilken vi i allmänhet ej älska, men som är oundgänglig, till d:ss något högre blifvit funnet. De tvenne brochyrer rörande vatterkuren, hvilka här ofvan blifvit anmälda, äro derutinnan lika, att de ganska strängt bedömsa den gamla, altopathiska medicinen. Man !känner huru skoningslöst Helsovännens författare brutit stafven öfver denna medicin och huru han visat de förfärliga följderna af icke blottt dess missbruk, utan äfven dess principmessiiga utöfvande. Det är således hela denna vetenskaps grund och rot, som angripes. Icke mindre skoningslöst går Th. Hahn tillväga. Försäkrande vatt vattnet och förmedelst detsamma vattenläkekonsten förmår bota alla sjukdomar, som enligt deras väsen öfver hufvud äro botliga, utropar han: Från doktorerna sjelfva har folket ingen npplysning, ingen befrielse att vänta; folket måste genom egen eftertanka finna sanningen. Folket har för 300 år sedan måst på egen hand befria sig ifrån den allmänna träldomen under hierarkien; det har nyligen kastat öfver äncda regeringarnes absolutism. Det skall, dett måste befria sig sjelft; det måste lösslita sigz ifrån doktorerna och deras korsar-handtver:k och medicinal-läkekonsten skall försvinna i sitt eget intet, — Såsom stöd för denna åsigt i citeras följande märkliga ord af läkekonstens joch naturkunnighetens vördnadsvärde Nestor, I Boerhave: Om man vill jemföra det goda som