ens derpå grundade beslut, som det tillkommer reeringen i främsta rummet att hålla i helgd och ära. senom dispositionen af ett särskildt arfvode till den generalfälttygmästarens ställe vikarierande ledamoen i krigskollegium, har han tillstyrkt användandet! Vf statens medel till helt annat ändamäl, än det, för wilket de varit bestämda; hvartill komma flere anIra, lika anmärkningsvärda räd och tillstyrkanden af samma departementschef, hvilka dels i en sednare afdelning af utskottets memorial, och dels i min reservation finnas upptagne, såsom rörande raseringen af Christianstads fästning på statens bekostnad; majoren Åkersteins utnämning till öfverstelöjtnant i armeen under en tid, då denne lagligen bort undergå bestraffning för tjenstefel, hvilken utnämning med skäl kan anses innebära en ny missaktning mot domaremakten, så vida man ej vill antaga för rätt, att på samma gäng, som lagen straffar, kan och bör dess verkställare utdela belöning; dispositionen af förlagsrätten till det på statens bekostnad utarbetade exercisreglementet för regimenterna till fot; den inställda fortgängen af militärförfattningssamlingsarbetet, och hvad med denna ätgärd haft sammanhang; den sednaste utnämningen till gencralfälttygmästare; ätskilliga andra befordringar till militärembeten, dervid vederbörandes förord utan uppgifven anledning blifvit fränträdda och nägon allmän princip icke synes jakttagen, samt slutligen att denne departementschef icke blott helt och hållet underlåtit att söka ästadkomma nägon till besparing ledande förändring inom försvarsverket, som för landet medför den mest tryckande börda, utan dertill uppenbarligen visat liknöjdhet, för att ej säga förakt, för de enskilda bemödanrden, som i detta hänseende framstätt, och sådant allt, oaktadt representationens ofta yttrade klagan öfver de dryga kostnader och kännbara uppoffringar, värt militärväsende förorsakar, samt lika ofta upprepade önskningar, att indragning och besparing deri mätte beredas. I afseende på statsrådets öfriga ledamöter, delar jag de äsigter, herr Wern uttalat. Granskningen af protokollen öfver regeringsätgärderne har hos mig icke kunnat alstra den öfvertygelse, jag gerna ville ega om de nuvarande rädgifvarnes egenskap af statsmän i detta ords sanna mening. För de rädande styrelseprinciperne har jag svärt att göra reda. Nägon brist på homogenitet inom Konungens konselj, hvaröfver klagan fördes i detta ständ vid sistlidne riksdag, påkallar dock icke, sä vidt jag kunnat fatta, någon förändring i nuvarande rädgifvarepersonal, särdeles sedan finansportföljen genom en utmärkt och på sin plats verksam ledamots afgäng blifvit vakant. Erhälliga instimmanden i den föredragande departementschefens mer eller mindre utförligt motiverade framställning torde få gälla, säsom bevis för sanningen af detta mitt yttrande. Att äfven befordringsmäl, till och med dä högre och vigtigare embeten varit i fråga, högst sällan gjort undantag frä: nämnde förhällande, har, vid icke så få fall, synts mig förtjena en större uppmärksamhet, än den kon-Js stitutionsutskottet derät egnat. Men 90 4 Regeringsformen tilläter ej att utförligare härom orda, och en föregående talare har redan erinrat om den gamla regeln: exempla sunt odiosa. Emedlertid föranleder det nu omförmälda sättet för regeringsärenders behandling, att statsräds-protokollen till det mesta likna sakregister, hvarföre det äskade totalomdömet från konstitutions-utskottets ledamöter, i afseende på konungens rädgifvare, mäste, ätminstone i hvad på mig beror, inskränkas till det jag nu tagit mig friheten att andraga. De omissioner, som kunna och böra föras rädgifvarne till last, äro för högtärade ståndet ingalunda obekanta. Utom hvad konstitutions-utskottets förevarande memorial och dermed följaktiga reservationer gifva vid handen, hafva under diskussionen flerahanda upplysningar blifvit i detta hänseende meddelade. Men då jag i min reservation omnämnt frågan om skatteförenklingen, bör jag tillika sanningsenligt upplysa, att, med anledning af borgareoch bondeständets hemställan i skrifvelse till Kongl. Maj:t vid sistförflutne riksdag, den afgängne chefen för financedepartementet, kort före sitt utträdande från konseljen, förnyat sitt vid nämade riksdag framlagda för-! slag i detta ämne, hvilket han ansett för ett af del: mest maktpäliggande föremäl för regeringens omsorger; dock kunde han icke lyckas att häruti vinna ringaste understöd från någon af Konungens öfrige rädgifvare. Huruledes samma vigtiga fråga sedermera blifvit behandladt af den stats-råds-ledamot, som funnit sig vuxen att intaga den afgängne depar-! tements-chefens plats, hafva rikets ständer nyligen fätt erfara; och på denna ärendets sista behandling synes mig med skäl kunna tillämpas det uttryck, som en talare på detta rum för nägra dagar sedan utan fog fällde i fråga om en uppgjord plan till förändring i rikets landtförsvar. Säsom resultat af hvad jag anfört, anser jag mig! böra biträda det yrkande hr Wern framställt. I Hr Björk: Säsom suppleant i konstitutions-utskot-! tet, är jag i tilfälle att vitsorda, hvad hr Billström anfört, beträffande de försök, som inom utskottet skett, för att ät den utskottet äliggande granskningen af rädgifvarnes handlingssätt gifva den fullständighet, som Grundlagen afser, och hvarförutan ständerne för deras eget omdöme blifva i saknad af den ledning, som med ständernas beredning genom ut-! skottet är afsedd. Jag ber säledes, att i detta hänseende få hänföra mig till de af hr Billström lemna-! de upplysningar. Ehuru utskottet sälunda icke fullgjort sitt äliggaade, enär ett verkligt omdöme om rådgifvarnes handlingssätt saknas, så kunde väl en äterremiss, för att erhälla ett sädant omdöme, ifrägakomma, helst ständet då jemväl skulle, i frågan om granskningens ändamål, komma att skilja mellan majoriteten och minoriteten inom utskottet; men dä det i allt fall, enligt 107 S regeringsformen, tillkommer ständerne att bestämma päföljden af hvad rädgifvarne mä hafva tillgjort eller underlåtit, anser jag en dylik äterremiss, som en eller af nägon blifvit äskad, icke böra ega rum. Jag är öfvertygad, att de upplysningar, som innefattas i utskottets betänkande och uti de dervid fogade reservationerna, skola, i förening med den allmänna kännedom om det af regeringen följda system, hvilkn kännedom icke kan eller fås saknas hos representationen, innebära tillräcklig ledning för omdömet om det förtroende ä folkets sida, som rädgifvarne må hafva förtjent och vunnit, och att ständet säledes skall finna sig i tillfälle att uttala ett dylikt omdöme. Hvad hr vice talmannen anfört emot de anmärkningar, som i konstitutionsutskottets betänkande bliflvit framställda, bar utaf hr Billström blifvit vederlagdt. Jag har dock nägot att tillägga, i afseende lå den föredragna 3:e anmärkningspunkten, angäende tillämpningen af föreskrifterna rörande beväringsmanI skapets vapenöfningar, enär denna anmärkningspunkt , inom nägot af de öfriga ständen lärer ådragit sig näIgon större uppmärksamhet. Den till Rikets Ständer flvid sista riksdag i detta ämne aflätna Kongl. propo Isition hade hufvudsakligen till syftemäl att inskränka de beväringsskyldige ynglingarnes exercisöfningar, så att de icke alla komma att exercera, utan en del af dem skulle bilda en reserv. Häraf skulle ock följa TURISTA NETA SETS ART ONT TEETET ETS al th d st st el n te al g HH memo