postliners framgång vid verldsexpositionen, öfver uppseendet der af vår lyx i siden, tapeter, bronser och juveler, — likasom vi ej kunde annat än detta, likasom vi vore värda uppmärksamhet endast för detta! Och är det så verkligt i öfrigt, detta prisade företräde? ... Vi vädja till hvar och en fördomsfri besökare af Hyde-Park, och fråga: Är det icke sannt, att det icke är framför våra beundransvärda konstalster, som allmänheten tränges och söker nalkas? Är deticke tvärtom Englands expositionsartiklar, som ådraga sig den största mängdens uppmärksamhet? Behagfulit för ett folk är hvad som behagar det; men Englands folk går förbi våra fina och präktiga varor, utan att känna deras värde. Det är klart att om Engelsmännen kände det, så skulle de tillverka som vi, och lika väl som vi; denna enda omständighet är nog för att begripa det sjelfsmickrande och grundlösa i den der jemnförelsen .emellan Konstens kapital på ena sidan och ett kapital af jern, stenkol och machiner på den andra. Så länge som andra folk ännu sakna den goda smak. hvaröfver man yfs så mycket hos oss, sö länge komma vi tilläfventyrs att förblifva leverantörer åt deras aristokratier. Af vana. mod, eller i följd af den smakens sofring. som resor och tillfällen till jemförelser medföra, skola de privilegierade klasserna möjligen fortfara att köpa våra varor; så framt de ej kanske heldre köpa våra ritningar och våra verkmästare. Men i alla fall utgör detta icke grunden för någon afsättning, som är att tala