Aftonbladet – 22 september 1851, sida 2

jdetsamma som slöjdskicklighet och att der Wanna industriens mål är begges förening. Så Italar Michel Chevalier i sin bekanta skildring af den stora slöjdfesten; och nyligen har träffats en annan långt kortare uppsats i samma syftning, men som förtjenar särskildt märkas för sin jemnförelse mellan de för lyxen och de för behofvet tillverkande folkens olika sam,hällsställning; en jemnförelse, som mången skulle kunna tro vara förvriden, så framt icke allmänt kända förhållanden satte riktigheten deraf utom alla tvifvel. Vimeddela här denna franska uppsats: Man fråge hvilken engelsk fabrikant som helst hvad han tycker om franska expositionen i London; hans svar blir: Fransmännen äro stora konstnärer!s — och denna artighet åtföljes af ett tvätydigt småleende. När lord Granville sjelf, den stora expösitionskommittens vice-ordförande, yttrade sig vid den fest, som staden Paris nyligen gaf åt lordmajorn i London och åt verldsexpositionens stordignitärer, ställde han till våra cxponenter ett loftal, hvilket skulle varit lika smickrande om det angått en konstexposition, som det var tvätydigt vid en slöjdexposition; han sade: Vi hafva att prisa de franska exponenterna för behaget, prydligheten och glansen hos deras alster; de hafva mer än bekräftat det rykte, som deras fyndiga snille och deras utmärkta smak förvärfvat dem i hela verldenr. Det ligger verkligen någonting betänkligt och betydelsefullt i denna engelsmännens en