Aftonbladet – 22 september 1851, sida 2

ning häraf fästat de franska fabrikanternas uppmärksamhet på dessa indiska arbeten, såsom värdiga att efterfölja. Blott vid vissa slags produkter äro skönhet och ändamålsenlighet så oskiljaktiga, att ingendera kan vara borta utan att saknaden faller hvar och en i ögat; t. ex. vid en del arbeten från urfabrikerna, vagnfabrikerna, sadelmakerierna, gevärsfabrikerna. Eftersinnar man hvad det är. som utmärker dessa arbeten från andra, så röjer sig snart att det är deras inre likhet eller deras nära samband med lefvande organismer; och man anar med detsamma att det just är från den ytligare anblicken af den lefvande naturen, som man hemtat hela skilnadsgrunden emellan tillverkningar för lyxen och för behofvet. Hos den lefvande naturen träffas visst icke någon sådan skilnad; tvärtom: allt är der till för lyx och behof på samma gång; eller, om man ser närmare på saken: allt för behofvet och ingenting för lyxen. Men man är vid dem så van att döma efter utseendet, att man föga märker mer än detta. Vid hänferelsen af vextverldens och djurverldens vackra former och färger undfaller allt dettas ändamålsenlighet den vanligc betraktaren; och öfver det inres ändamålsenlighet hänföres blott naturforskaren, emedan blott han vet derom. Idealet för industrier ir emedlertid att nörma sig naturens skapelser; likasom detta i allmänhet varit konsten: deal; och då naturprodukterna i sjelfva veret äro sköna just genom sin ändamålsenliget, så är samma slags skönhet äfven målet ör industriens skapelser, Den skilnad emellan