Aftonbladet – 19 september 1851, sida 3

och underrättat oss om våra respektive affö-! rers tillstånd, frukosterade vi. Men under hela tiden syntes mig den gode X tankspridd och grubblande på något. nHvad fattas dig i dag? sade jag; shar jag kommit mindre å propos?p pVisst icke... men en af mina pensionäörer är mycket sjuk och jag fruktar han icke öfverlefver dagen. Jag fattar destomera din oro, som sådant alltid misskrediterar. Publiken tar aldrig naturen i beräkning: den vill att läkaren med godo eiler ondo skall bota och rädda den sjuke.o Äfven det... men det är något annat. .. Hvad är det då? frågade jag, som icke kunde förmoda, att en menniskas död kunde uppröra den dervid så vande doktorn. Denne pensionär är för mig mera än en kund, en klient... det är en vän.n Verkligen . . . Alltså tillåter du mig att genast återvända till honom! Ännu mera, om du samtycker, går jag med dig., Detta förslag behagade honom. Jag såg att jag ända hittills besvärat honom. Han hade föga ätit. Han steg nu upp och då äfven jag gjorde det, bad han mig följa sig. Vi ankommo till ett litet rum, beläget i första våningen i en annan flygel af byggnaden. Detta rum var ganska enkelt möbleradt, men der rådde största ordning och snygghet. Oaktadt de nedfällda gardinerna minskade dv: redan förut dunkla dagern, var dock allt blank: och putsadt, Doktorn undansköt det gråa om