Aftonbladet – 19 september 1851, sida 3

Han är död!, ropade hon i högsta förviflan. i Monsieur., sade den tillskyndande kamnarjungfrun, se här är läkaren., Han behöfves icke mera. i Behöfves icke mera? Store Gud! ropadi nadame Bergeval. . Förtviflad uppryckte hon nu dörren och katade sig öfver den unge mannen. Dof tystnad. i Hon betraktade honom ett ögonblick med en vansinnig blick, och det skri, som nu ljöd från hennes bröst, var sönderslitande. Ett lik låg framför henne. Ah, skändliga! Jag har dödat honom! .. qvidde hon. ! Hennes syn förvirrades, hennes tunga blef stum, hennes ber vacklade, och kastande sig tillbaka med en länsla af fasa, föll hon utan sans i mr Bergevals, läkarens och kammarjungfruns armar. VIL Hospitalet. Under en regnig morgon förliden sommar besökte jag en af mina bästa vänner, doktor XFX som förestod ett hospital i närheten af Paris. Jag hade icke tillfälle att välja dag, eller rådfråga väderleken. Mina göromål tillläto mig en half dags ledighet och jag ville begagna den, för att gälda en gammal skuld åt vänskapen. Jag ankom till min doktor, eller rättare till hospitalet klockan tio, just som den förträftlige läkaren slutade sin morgonrund. Sedan vi hjertligt tryckt hvarandras händer