Aftonbladet – 19 september 1851, sida 3

hänget framför en säng placerad i fonden af rummet; jag höjde hufvudet nyfiken öfver hans axel och såg nu en mensklig figur, hvars utomordentliga magerhet och glasaktiga ögon gjorde på mig ett plågsamt intryck. Den sjukes orörlighet var fullkomlig. Min vän tog dennes köttlösa arm, kände på pulsen, och utan tvifvel var resultatet aj denna undersökning icke tillfredsställande, ty han rynkade lätt ögonbrynen och skakade på hufvudet, med en betecknande min. ZLåtande förhänget åter falla, frågade han sjukvakterskan. i ,Han har icke varit bättre, alltsedan hen doktorn leråinade honomn, sade denna sakta. han hade en ny kris, och jag trodde han under den skulle dö.n i Om något ovanligt skulle inträffa,, sade doktorn, så sänd och underrätta mig . . . framförallt lemna honom icke., Vi återkommo till doktorns rum. Hvilken är denne mans sjukdom?, frå gade jag. En allmän desorganisation. Sorg och kär lek hafva gjort honom vansinnig., Är det af det han dör? Nej; denna de intellektuella förmögenhe ternas oordning är förenad med en hypertrof i hjertat, tillkommen på sednare tid. Häftigs sinnesrörelser, oaflåtliga sorger under 11 ärs tid, hafva medfört dessa obotliga följder. ,Den arme måste lida mycket? Mindre nu, än förut. Denne olyckliges lefnad är en hel historia, uppfylld af lidanden i