Aftonbladet – 18 september 1851, sida 2

ställen roliga nog, men icke till den grad att de under tre akter kunna fängsla intresset. Styckets utspinnande till denna längd, då man tillförene mången gång haft det nöjet att se en dylik intrig genomförd på tio minuter, skall göra det så mycket mindre långlifvadt, frukta vi, under erkännande för öfrigt af den nästan fransyska lätthet och behag, hvarmed den tyska författaren rör sig. Det fins till och med anlag till en karakter, i den lilla småstadsfrun Angelika Wankelmanns person; men de unga damerna vid kongl. teatern ha alltför graciösa fasoner att kunna fullt nöjaktigt återgifva en sådan roll. Herr Jolin, som spelar den dumma mannen åt nämnda lilla fru, framlockar några svaga leenden hos en publik, som kanhända väntade att kongl. teatern skulle bjuda på storkalas strax, och således icke finner sig rätt belåten med nöjet af en tevisit, hvarmed ifrågavarande pjes närmast kan jemföras. — Den representation som gifves å Humlegårdsteatern 1 morgon förtjenar särskildt påpekas, dels såsom ett tillfälle att än en gång återse den oöfverträfflige Deland, Fredrik, i Konjanders roll uti Hittebarnet, dels för det goda ändamåls skull, som med ifrågavarande arrangemang afses. Recetten tillfaller nemligen en behöfvande familj, hvilken kan åberopa både ärfd och förvärfd förtjenst om teatern, för det af dess vänner nu påräknade deltagandet.