Aftonbladet – 16 september 1851, sida 3

om kämpade den 25 April 1808. Vid det tälle der kapten Dreier föll, restes under kaonsalut en bautasten med inskription: Kapen Dreier, 25 April 1808.. Sedan stenen rar rest, höll löjtnant Eilertsen ett tal, utrecklande festens betydelse och det opolitiska ch onaturliga i striden mellan Norge och Sverige samt det goda, föreningen mellan de egge länderna uträttat och kommer att verka. — I anledning af den nu genom bankens yravör hr Brolings död inträffade fråga om iterbesättandet af hans plats, har rum i blalet blifvit begärdt för följande upplysning och örord för en frånvarande, i detta fack utärkt artist, hr Åkerberg. Då dessa framtällningar grundas på en nära personlig becantskap med mannen och äro framkallade cke endast af individuel välvilja, utan af nit ör det allmännas fördel, har redaktionen så nycket heldre ansett sig böra lemna rum derör, som, enligt hvad red. sjelf haft sig becant om hr Akerbergs skicklighet i yrket och ans bemödanden att fullkomna sig deri, framtällningen förtjenar uppmärksamhet. Gravören J. E. Åkerberg, som för närvarande vitas i Hamburg, har i dessa dagar till fullmäktige ;i ikets ständers bank lätit inlemna en ansökan att vid yanken erhälla den syssla, som blifvit ledig, efter i aris aflidne bankgravören Broling. Hr Akerberg har i nära sju ärs tid nästan uteslutande egnat al! sin verksamhet ät den del af graveringskonsten, som omfattar bankgravyren, och har äfven i denna gren, såsom af gifna och allmänt kända fakta kan bevisas, hunnit så längt, att ytterst få män af hans yrke kunns med honom deri mäta sig. För närvarande har har ander arbete en i det närmaste färdig bankgraveringsmaschin af ny konstruktion, med hvilken de mest invecklade och mångfaldiga rörelser kunna ästadkommas, och för hvilken han af en härvarande utmärkt vetenskapsman erhällit de amplaste och mest hedrande loford. Att han redan för flera är sedan aflagt ett så beskaftadt prof på sin konstskicklighet, att den kommitt, som nedsattes för att granska detsamma, tillerkände honom den af rikets ständer utfästade belöning för den bästa och mest betryggande sedelgravyr, är allmänt. bekant, äfvensom att han ännu i lenna stund ligger i process med banken om utbekommandet af densamma. Men ej nog med,att han efter hr Brolings nu timade fränfälle säkert är den svenske gravör, som bäst kan fylla hans plats; hr Åkerberg synes äfven förtjena en sådan belöning för den oegennytta, han visat, då han, efter att sedan flere är tillbaka varit i besittning af en af honom uppfunnen method, att utan gravyr och utan s.k. öfvertryck kunna ända till mikroskopisk noggranhet ef tergöra hvilket i svärta frambragt sedeltryck som helst, äfvensom att efterapa alla möjliga slags sedelpappe: och vattenstämplar, icke velat sälja dessa sina uppfinningar ät nägon, oaktadt man med full säkerhe vet, att ganska betydliga sammor derför blifvit honom erbjudne, ej blott af utlänningar, utan äfven a personer inom landet — ett förhällande, som är så mycket förtjenstfullare som det egt rum under ytters! knappa och brydsamma ekonomiska vilkor. Man ha derföre trott sig böra fästa allmänhetens och vederbörandes uppmärksamhet på denne i sitt slag ovanliga och länge i skuggan tillbakaskjutne man, med den önskan, att man en gäng mätte läta honom rättvisa vederfaras. Något annat begär han säkerliger icke, För närvarande befinner sig, såsom nämndt är hr Åkerberg på utländsk bötten. Andamälet med hans resa, den han företagit utan nägot understöc hvarken af staten eller enskilte, är: 1) att i utlande få sälja de af honom sednast gjorda förbättringar sedelgravyr, till förekommande af efterrapning, var sig i kongreveller svart-tryck, samt 2) att med ut ländske bankgravörer utbyta idcer i den konst, som han gjort till sitt lefnadsstudium och på hvilken har uppoffrat allt, hvad han under länga 10 är kunna förvärfva. Riktad med den erfarenhet, han unde denna resa hoppades kunna samla, hade han ämna att om ett par är återvända till fåderneslandet, fö stt ännu en gäng erbjuda det sin tjenst, ännu er gäng för Sveriges bank utföra ett sedelprof, til förekommande at all förfalskning af dess pap persmynt. Under denna sin färd träffades han a underrättelsen om bankgravören hr Brolings död, oci detta förmådde honom att qvarstanna i Hamburg sam derifrän till bankstyrelsen insända ofvanbemälte si ansökan. Man förmodar att den vid densamma fä ster det afseende, som hr Akerberg förtjenar, och vå gar till och med pästå, att hr Broling sjelf, som äf venledes var en utmärkt gravör och högt värderad sin konst, skulle, om han på dödsbädden erhållit til låtelse att utse sin efterträdare, hafva dertill kalla hr Åkerberg, såsom den mest värdige och mest kom petente, oaktadt han varit hans farligaste medtäflar och mähända i mänga fall cn vida öfverlägsen mot ståndare p