Aftonbladet – 16 september 1851, sida 3

att hos sin man finna en sådan säkerhet. Hon erfor deraf en viss oro, och för att icke förråda den, sade hon ifrigt: Hvad vill ni mig?, Jag skall förklara det. Men var det oundvikligt att kalla mig vid denna timma ? ,Oundvikligt. ,Väcka mig, störa min hvila!s tillade hon, rynkande ögonbrynen. Har ni sofvit hela natten ? Det låg i denna enkla fråga, och isynnerhet 1 sättet på hvilket den framställdes, en så synbar afsigt, en sådan nyance af bitter ironi, att madame Bergeval blef förvirrad. Men emellertid beslutsam, satte hon sig, lade högra armen på bordet, slog med fingrarne takten till en aria och sade: Jag börjar förstå, det är en tvist, en strid ni önskar, må göraln Nej, emellan mig och er kommer sådant icke mera i fråga.n Så mycket bättre. Men, jag ber, förklara er.v ,Jag ämnar det.n Men hvad ämnar ni? Berätta., Ah! som på teatern, sade madame Bergeval, sökande skämta. Berättelsen blir allvarlig. Le icke,... om hos er finnes något, som liknar hjerta, skall ni i stället gråta. Jag? jag tillstår, min herre, att jag dertill icke har minsta disposition., nJa, ni, och snart torde ni blifva blekare af fasa, än jag i detta ögonblick.s ,Hvartåt syftar ni... hvad är er afsigt?, Han teg, med ett bittert leende. Madame Bergeval kände fruktan af instinkt. För hvad? kunde hon icke förklara, men hon kände den dock i djupet af sitt hjerta, För