ögonblick frambröto solens strålar. Man säg mannen på klippan fästa linan kring sin hustru och uppmuntra henne att väga det farliga språnget, äfvensom huru hon af räddsla drog sig tillbaka och icke vägade störta sig ned i de skummande böljorna. Efter nägra ögonblicks förlopp lyckades han likväl öfvertala henne. De togo ett varmt afsked af hvarandra, och hon gjorde det förfärliga spränget på lif och död från en höjd af 12 fot. I detsamma pbröto sig tre ofantliga böljor straxt efter hvarandra och hotade båtarne med undergäng. För ett ögonblick voro alla bätarne undanskymda för äskädarne, och tusende röster utropade: Det är förbi! Kort derpå såg man dem likväl äter på de svallande böljornas toppar, och återigen genljödo klipporna af glada hurrarop. Med största försigtighet inhalades linan, och efter tre minuter blef den stackars qvinnan upptagen i en af bär tarne; men böljornas slag hade varit väldsammare än! hennes försvagade krafter förmådde uthärda. Al möjlig omsorg och hjelp egnades henne; bät-besättningen aftog sina egna kläder och betäckte henne dermed; hon andades ännu, men — då bäten kom in i viken hade lifsgnistan slocknat. Sedan mannen öfvertalt hustrun att lemna sig, fastgjorde han sig sjelf vid linan, och blef i alldeles utmattadt tillstånd upphalad i en af de andra bätarne. — (T. i Sjöv.) ams RER RADE SITE AAA