Sandberg. Uppgiften i gärdagsbladet att polismästaren Sträle redan i gäår afrest till Carlsudd, rättas sämedelst, att han först i dag på morgonen med ängfartyget Aegir afrest dit och till Rindön, för att derstädes anställa förhör. I går eftermiddag besöktes södra korrektionshuset ä Längholmen, hvarest såsom det berättas en arrestant och f. d. kamrat med Sandberg uppgifvit namnet på en af de nu ä Rindön vistande fångar, som lärer varit Sandberg behjelpligmed det anträffade mordvapneis förfärdigande. I morgon kommer förhör att hällas med Sandberg. — Dä i gär målet, angäende nägra badare-elevers och en tapetseraregesälls vildbaseri på ett traktörställe vid Hornsgatan, äter företogs, voro tio vittnen uppkallade och tillstädes. Hörda på vittnesed, hade dessa visserligen ganska öfverdädiga yttranden och tilltag af de tilltalade att berätta; men en mängd omständigheter i kärandernes uppgifter, hvilka gifvit saken ett högst svårt utseende, kunde dock icke bestyrkas af vittnena. Sä hade värden på stället, Öberg, uppgifvit, att de om lördagen inkommit under utrop: här skall lefvas röfvare, här skall lefvas vildt. Två eller re vittnen förklarade dock att de blott hört dem säga: är det här herrskapet Öberg, som häller syltkrog, bor? Om nägot öfverväld mot Öberg eller hans hustru hade vittnena icke att berätta. Densom om lördagen skulle visat sig mest tilltagsen hade varit tapetseraregesällen V ennerström; han hade nemligen serverat tvenne inkommande gäster, f. d. skräddaremästaren C. G. Holmberg och vaktmästaren Palmqvist, ett par supar och tvä stunnor (små glas) öl, enligt hvad två vittnen berättade, samt sjelf tagit sig ett glas öl, enligt ett vittnes utsago, hvilket dock af Wennerström förnekades. Om mändagen hade Heune, Lindgren och Wennerström innevarit i en tobaksbod i grannskapet, dervid en af dem skulle fällt yttrandet: nu ska vi in till Öbergs och släss; vill de nu släss, så ska de fä; men de andra bäda hade dertill icke svarat nägot; icke heller hade de begifvit sig från tobaksboden till traktörstället. Men då de sedermera omkring 10-tiden der innevariti sällskap med Jakobsson, hade enligt tvenne vittnens intyg det värsta uppträdet förefallit. Två af dem hade nemligen vistats i ett inre rum tillika med Öbergs piga, då Öberg derifrån utkommit och utropat: nu hälla de på att väldföra flickan. Då dervid skräddaregesällen Schönberg inskyndat i rummet, åtföljd af de bäda vittnena Tingström och Lindqvist, af hvilka det ena stannat i dörren och det andra gätt in i rummet, hade pigan legat omkull på soffan, och Heune och Wennerström hållit fast i henne. Dä Schönberg härvid yttrat till dem, att det icke ginge an att så uppföra sig, hade Wennerström med en butelj rusat emot Schönberg och tilldelat honom ett slag, och Heune hade fattat en ljusstake med brinnande ljus uti, samt dermed också slagit till Schönberg, hvarvid ljuset utsläckts. Ett tumult hade dervid uppstätt i mörkret och slag utdelts, men vittnena kunde icke upplysa om hvilka de varit, som utdelat slagen. Lindgren och Jakobsson hade ungefär samtidigt med dessa vittnen ingätt i inre rummet. Sedan oväsendet en stund varat, hade Jakobsson och Heune rusat ut genom yitre rummet och vidare ut på gatan, men Lindgren och Wennerström hade flytt upp i huset, der de af tillkallad polisbetjening anträffades. Jakobsson förklarade det vara ett misstag af vittnet, då det sagt att han varit inne i det mörka rummet; han hade qvarstätt i det yttre. För öfrigt upplystes af vittnesberättelserna, att Jakobsson synnerligen om lördagen sökt afböja oskicket och förmå Wennerström till stillhet och att aflägsna sig, samt att han äfven velat söka reda på Öberg och hans hustru, hvilka gömt sig, för att öfvertyga dem att de intet behöfde frukta, då allt egentligen hade varit ämnadt såsom ett gyckel. — I gär förekom på Rädstufvurättens 5:e afdelning mälet angäende en bäts öfverseglande af ängfartyget Kommendörkapten, hvarigenom trädgärdsarrendatorn Asklunds hustru och dräng omkommo. Tillstädes vorol; säväl Asklund och hans piga Kirsner, hvilka äfven befunnit sig i bäten vid olyckshändelsen, som ock ängfartygets befälhafvare Pettersson. Men dä rätten, emedan tvenne menniskolif blifvit spillda, aktade nödigt att tillkalla actor publicus, så uppsköts saken till den 22 i denna mänad. — Pigan Ekstrand har till rädstufvurätten instämt tunnbindaren Kjellström samt dennes gesäll Hallgren och lärling Bengtsson, med pästäende om ansvar för en Ekstrand söndagen den 10 sistlidne Augusti öfvergängen misshandling. Då mälet i gär till handläggning päropades, inställde sig parterna, och berättade Ekstrand, att hon, som i åtta ärs tid tjenat hos en skomakaremästare Lindbom, boende i samma egendom som Kjellström, eller huset N:o 8 vid Lundtmakaregatan, blifvit genom Kjellströms intriger skiljd från denna sin tjenst, på så sätt att Kjellström skaftat till hennes efterträderska en sin egen piga, som stode i vägen för honom att ingä äktenskap, för hvilken ätgärd Ekstrand nägon dag i sistl. Maj mänad förebrätt Kjellström. Hon hade sedermera icke träffat Kjellström, förr än ofvanberörde dag, den 10 Augusti, då Ekstrand ingätt i en portgäng midt emot Kjellströms bostad. Hallgren och Bengtsson hade dä kommit dit in och med väld fört henne in i Kjellströms port och derefter in i hans rum, derunder hon af de tilltalade fätt flere slag, hvaraf, enligt företedt läkarebetyg, åtskilliga äkommor följt. Slutligen hade Kjellstrum skickat efter två poliskonstaplar, som han tillsagt att häkta Ekstrand, men hvilka endast fört henne hem till hennes bostad. Kjellström berättade, att sedan Ekstrand en lägre tid flere gänger förolämpat bäde honom och hennes förra husbonde, hade hon ofvannämnde dag från portgängen midt emot kastat tvenne! stenar mot Kjell-l: ströms hus, hvaraf en träffat jalousien till ett öppet stående fönster en trappa upp, der hans arbetare bodde. Gesällen Hallgren hade dä på Kjellströms begäran ledt henne öfver gatan in i portgängen till Kjellströms bostad, hvarefter nägon af husfolket stängt dTporten. Hallgren hade sedermera ledt in henne i Irummen, men ingen de tilltalade hade slagit Ekstrand. Hallgren och Bengtsson, som vitsordade Kjell-1. ströms uppgifter, förnekade sig hafva tilldelat Ekstrand nägot slag, hvarjemte Hallgren försäkrade attl Ekstrand, dä han införde henne, följt med godvilligt. Ekstrand förnekade att hafva kastat nägon sten; och sedan upplyst blifvit, att mälet angående stenkastningen varit anhängigt i poliskammaren och genom beslut den 8:de i denna mänad blifvit till domstol remitteradt, uppsköts det nu instämde mälet tilll den 25:te i denna mänad, dä Ekstrand borde företel poliskammarens protokoll öfver hvad der förekommit. — I gär förevar på rädstufvurättens 3:dje afdelning ett af pigan Örn mot machinisten Svensson instämdt mäl angående bidrag till underhäll och upp; fostran af ett af henne den 29 Januari detta är framfödt barn, hvartill Svensson skulle vara fadern. Örn uppgaf, att hon i slutet af April månad förq lidet är, under det hon tjenat hos enkefru K. och , I städat ät Svensson, som vid den tiden hyrt rum hos slfru K., blifvit af honom häfdad med det barn, för I) hvilket hon nu fordrade underhåll. . Svensson medgaf att han på vären förlidet år bott hos fru K., men påstod sig icke känna igen Örn eller fveta, om det vore hon som städat ät honom, emedan han sällan varit hemma om dagarne. Som vittnen hördes härefter enkefru K. och fru T., hvilka berättade: Enkefru K., att Örn, dä hon flyttat i vittnetstjenst, l varit en oskyldig och anständig flicka, men att hon, sedan Svensson der hyrt rym, blifvit alldeles förändrad och ofta varit borta om nätterna, hvarjemte vittnet af sitt husfolk hört berättas, att Örn tidigt om morgnarne utkommit från Svenssons rum, och hade, så vidt vittnet märkt, Örn aldrig mottagit bealsök af nägon mansperson. Sedan Svensson fyttat, z I hade Örn för sin matmoder omtalat sin belägenhet dl äfvensom att hon blifvit lägrad af Svensson; hvarföre il vittnet besökt den sistnämnde på det fartyg, der han Ivar anställd, och bedt honom tänka på sin skyldighet alsom fader. Svensson hade i början nekat att nägot a I förtroligt umgänge med Örn ägtrum, men slutligen 1. I yttrat: icke kan jag gifta mig med henne, men jag ;r I skall lemna bidrag till barnets underhäll och uppMN -er va AA TR PO ÅR vv I -— —— 4 —— FA