Aftonbladet – 12 september 1851, sida 2

lifvit uppenbart kränkta och trampade under itterna, att intet blifvit gjordt för att lösa de rågor, som ligga till grund för oron, och på etta sätt släcka den revolutionära elden, utan lt endast för att våldsamt trycka den för gonblicket ned och sammanpressa den till n fruktansvärd intensitet. Hvar och en som ) gillar den jesuitiska satsen att indamålet relgar medlen, och som redan af den allnänna sinnesstämningen i Europa sett hvartvän detta system ledt, har redan fällt sin dom fver detsamma; den domen, att det icke blott arit djupt brottsligt, utan (-plus qurun crime,) — politiskt oklokt. Många hafva dock hittills, f en viss berömvärd godsinnthet och begär tt tyda allt till det bästa, velat bemöda sig tt se bättre motiver för och urskulda alla de rottsliga handlingar, till hvilka styrelserna ch de reaktionära partierna gjort sig förfallia; men vid upptäckten af de Neapolitanska örhällandena hafva äfven de fått sina ögon öppnade och ingen person med någon rättssänsla har tvekat att fördömma hela detta system af svek och nedrighet, som uti Neapel ramträdt i öppen dager. Mängen skall säga att det är orätt att tilläkna alla styrelser och alla ett partis anhänvare det brott, som af en begås. Detta är ullkomligt rigtigt — ehuru man alldrig veiat åta denna rättvisa vederfaras de maotsatta poitiska partierna— såvida de öfriga styrelserna vögt ogillade och rentvådde sig iffrån denne endes brott. Detta har Englands regering ensam gjort; alla öfriga hafva antingen med djupaste tystnad låtit saken passera, eller hafva de, genom mer eller mindre erkända organer, låtit utropa den brottslige regenten för den bäste af konungar,, eller ock förklara den allmänt aktade, modige uppdagaren af de hemska tilldragelserna för en fräck lögnaren, diktande under hans handlingssätt en kedja af ika låga, som orimliga motiver. Genom ett sådant tyst eller öppet bifall till ett brott, gör man sig deri mer elller mindre moraliskt delaktig. Man skulle icke vara det, om man ärligt deröfver uttalade sin obevckliga förkastelsedom. Så hafva de s. k. revolutionärerna i vårt land handlati fråga om ett enskildt brott och likafullt fortfar man att göra dem derför tillräkneliga, likafullt begär man att en hel regerings brott icke skola tillräknas dess trosförvanters, som öppet eller i hemlighet taga dess parti! Vi tala här utan hänsyn till vårt. eget lands regering, om hvilken vi äro öfvert:ygade, att den lika lifligt som vi, ogilla och !beklaga de förbrytelser, som i xordningens, och religonens hädade namn begås i Eurcopa. Men vi beklaga dock, att det skall finnsas en enda röst i vårt land, af hvad parti den vara må, som icke högt uttalar sitt fördömamde af uppenbara brott; att det skall finnas niågon enda, som är nog litet rättsinnt att urskwlda dem, nog blind att förneka dem, och nog oförsynt att kalla deras ojäfviga uppdagare en fräck lögnare,. Till vår blygd måste vi dock omtala att sådane organer gifvas, att i det konstitutionella Sverge, som med stolthet nämner namnen Engelbrecht, Sture och Gustaf Wasa, och med ädel sjeltkänsla tänker på sin urgamla folkfrihet, att i detta land de finnas, hvilka om ett annat land, som sträfvar till samma frihet, hånfullt utropa: konstitution der är en galenskap, och som försvara alla en samvetslös despots bemödanden, att qväfva detta sträfvande och hånfullt förtampa ingångna förbindelser. Läsaren känner hvilka organer v mena; vi blygas för deras egen skuld, att nimna deras namn, hvilka, om de någonsin öfvÄgå i häfderna, skola ställas i jemnbredd med deras, som på sin sid försvarade en Alexander VI:s och Caesar Borgias bedrifter. Föraktande att för tillfället ingå i mågon särsKild polemik med dessa organer, meddela vi endast här nedan ett dokument, sådant det af en utaf dem blifvit citeradt, hvilket tillräckigt upplyser om det sakförhållande, hvarom här är fråga. Vi skola i några korta noter närmare påpeka en och annan omständighet. Dokumentet är: Bref ifran Times korrespondent rörande tillstandet i Neapel. Neapel den 1 Augusti. Endast ett exemplar, så vidt jag vet, af herr Gladstones bok har kommit till Neapel, och som den befinnes i en diplomats hand, är den ej känd af allmänheten; men er tidning af den 22 Juli hair meddelat kännedom om saken i all dess ohygglighet; och i följd deraf samt de från Genua och Turn ankomna meddelanden har allmänheten full kunskap om dessa facta. Utländningar samspråka öfver hr Gl:s nästan otroliga uppgifter, men Neapolitanerne säga ej ett ord derom äfven till deras förtroligaste vänner. Detta beteende härleder sig till en del från slafvisk fruktan, ty så stor är nu farhågan för polisen, att ingen familjefader eller välmående man vill blottställa sig genom ord eller åtbörder; och ehuru ingen betviflar facta, så vägar ej ens den mest oförsigtige att hänsyfta på sådant. Nägon gäng hviskar en Neapolitan till en engelsk vän: har ni sett Times?, men dermed slutar samtalet, och han skådar med rädsla omkring sig, att ingen polisbetjent må befinna sig i närheten. Det är endast sträng rättvisa att säga, att allla hr Gladstones hufvuduppgifter äro bokstafligen sanna,, 1) men att den enda punkt, hvaruti andra lika väl uungerrättade personer skilja sig från honom, utgör dee sakfälldes brottslighet eller oskuld. Utan tvifvel äro . Neapolitanska domrarne ökände för sin corruption, hela Sty. Ala amnaA SU fT sö,