Aftonbladet – 11 september 1851, sida 2

conversationen i full gång. Placerade omkring den stora salongen bildade fruntimren en dubbel guirland af den skönaste effekt. De jollrade, logo, kritiserade hvarandra, under det att männen, samlade i grupper midt uti denna bländande omgifning, diskuterade dagens frågor. Konsuln, en medelålders man, utmärkte sig genom sin orientaliska kostyms utomordentliga rikedom. Han samtalade med inspektorn för skeppsbyggeriet, då en rörelse uppstod vid dörren till första salongen. Alla ögon vände sig ofrivilligt till denna sida och de personer, som stängt ingången, åtskiljdes och lemnade passagen fri. En betjent anmiälte: ,Monsieur och madame Bergeval! Ehuru borgerligt än detta namn var, frambragte det dock en viss sensation på större delen af sällskapet. Herrarne tramträdde för att se; damerna hviskade lifligt och dolde vissa leenden bakom solfjädrarne. Konsuln gick emot de ankommande. Han helsade mannen och erbjöd med fullkomlig europeisk artighet sin arm åt frun. Med ett leende besvarade hon denna uppmärksamhet och framgick trinmferande i den stora salongen, der mera än en afundsam blick mötte henne. Madame Bergeval var högvext, hon hade denna stadgade och fullkomligt oförvitliga skönhet, som ännu fortvarar i en viss mognad ålder. Qvinnan är först rätt skön, dö hennes vext, efter sin fulla utveckling förena en vekhet af abandon med en lätt fyllighet. som djerfvare aftecknar konturerna, hvarjemtc Ide mera prononcerade ansigtsdragen åt hen. nes fysionomi gifva en karakter af lugn ädelhet och strålande säkerhet. Hon är nu full. ändad och njuter af sina behags och egen !skapers hela fullhet; hon har känsla af si