Aftonbladet – 10 september 1851, sida 3

nade mig lika fort som jag kommit. På väsen förlorade jag den ena af de båda nyckarne, den andra jemte dolkslidan ligger der vå bordet. Jag ville lemna staden och återvända till Marseille för att gå ombord på Santa Maria Purissima, då jag hörde att den nga fru Mauclair hade blifvit häktad, och jag stadnade qvar i anledning häraf för att afvakta utgången. Jag hade aldrig föreställt mig att den unga frun kunde bli fälld. Hvad! Kunnen j icke bättre skilja mellan oskuld och brott? Om jag varit i ert ställe hade jag förstått saken bättre!, Des Essarts tog med glädje och ifver till ordet för att försvara Gaetano. Det var svårt, nästan omöjligt att utverka hans frikännande; men man kunde framställa hans brott i en mildare dager, genom att framhålla den belägenhet hvari Mauclair hade försatt honom; genom att påpeka det nedriga i Mauclairs beteende att begagna ett föregående brott, utfördt för hans räkning, såsom medel att framtvinga ett nytt. Man borde äfven hålla Gaetano räkning för att han angifvit sig sjelf hellre än att låta en oskyldig qvinna gå till döden. Des Essarts talade med värma och lemnade ingen omständighet obegagnad som kunde lända till Gaetanos fördel. Jurymännen drogo sig på nytt tillbaka för att öfverlägga. De och deras ordförande återsågos kort derefter och han förkunnade nu att fru Mauclair vore oskyldig, men att Gaetano deremot vore den skyldige. Denne dömdes till galererna för lifstid. Några dagar efter dessa båda domslut in