Aftonbladet – 8 september 1851, sida 2

låtsad, komisk förtrytelse; herr Heu vill åter bort, vill icke stanna hos oss, säger att hela verlden älskar honom; blott du älskar honom ej. Det ser han mer än väl och vill derföre bort.n Den arma flickan bleknade, lät de hopknäppta händerna sjunka ned och sade ej ett ord. Gubben blef förskräckt då han såg henne blekna. Så tala då!s ropade han. ;Har ni sagt och trott det? frågade hon med darrande röst. Nej, kära Gabriella!s sade jag; far skämtar bara., Då återvände den naturliga rodnaden på hennes kinder, och i det den blef ännu högre sade hon: Ni vet dock bäst sjelf huru gerna alla se er., Också du? frågade Thomas Stroh. Hon slog ned ögonen och sade knappt hörbart: Det vet du ju, far!a Och om han nu inte vill tro det? invände den gamle, iterfallande i sin förra ton. Hvad kan jag göra dervid?, sade hon sakta och hennes vackra ögon fuktades. Nå, Gabriella, var nu ingen toka!s ropade Thomas och tog henne i armen. Hvad kunde du väl af vänskap göra för honom, om det en gång gällde? Säg mig det uppriktigt ! Hon teg, slog ned ögonen, såg derpå åter upp till sin fader och sade: Dö!lp Ah, prata!s ropade Thomas. xGif honom en kyss; len är mera värd än din död. Han har just nyss lemnat mig de första femhundra gulden för er blifvande bosättning.: Med dessa ord lade han henne vid mitt högt klap-: pande hjerta. Gabriella drog sig syget tillbaka. Jag. sysste hennes klara panna. Då blickade hon leende ge-l om tårarne upp till mig. Jag hade ännu ej varit åtta dagar i den familj, som l jag nu med rätta kallade min, då jag genom ett bref från min fordna kollega erfor att jag så snart som möjligt personligen måste anmäla mig hos fru von Kasten. Jag skyndade dit. Jag erhöll tjensten, som jag mestl värderade för de hundra gulden, hvaraf min lön bestod, och dess grannskap med invalidens hydda. Visserligen kunde jag icke mera så ofta som förr vara der, ty provinsens hufvudstad, min nya uppehållsort, var dock enl: iten dagsresa aflögsen från min kärleks sköna hemort.!