Aftonbladet – 5 september 1851, sida 3

er henne; ser ej blott de enskilda menniskorna, utan, nenskligheten bildad och sammariträngd af olika lokalförhållanden, författningar och klimat; ser de omvexlande lagarne, byggnadssätten, sederna, mnäringsgrenarne; ser: de olika religionsformer, som de dödlige på allehanda sätt omfatta. . Emedan man ser och öfverskådar så mycket, befrias man från den ena fördomen efter den andra, och de förlora all sin skenbara helighet, vördnadsvärdhet och storhet. Man erfar samma känslor som en, hvilken betraktar ett stort-land från toppen af ett berg, der byarna visa sig som mullvadshögar, städerna som små grushopar, de präktiga armåerna som myrstackar. Sedan jag irrat omkring sex eller åtta veckor, misshagade mig dock detta kringdrifvande utan mål. Du har nu, tänkte jag, ingenting annat att göra i verlden än att på måfå fara från vester till öster, från norr till söder; hvarföre ej söka använda detta kringvandrande till ditt slägtes väl? Du kunde uträtta något stort och jagar efter ovärdiga äfventyr. Ut med dig i okända trakter af verlden, sädana som sällan en europå trampat; gör upptäckter för menskligheten, utforska seder, lagar och religioner hos aflägsna folkslag, hvilkas namn vi knappt känna; undersök deras plantskatter, djuren och stenarne i dessa obekanta regioner. Denna stora tanke genombäfvade mig med en helt egen förtjusning. Jag tyckte mig först nu lära känna min bestämmelse och förstå mitt öde, och beklagade att ag så sent fått detta infall. Nu var det blott fråga om hvarthän? Förtroende allt åt mina fötter och intet åt mitt lilla penningförråd, måste jag genast uppgifva tanken på en sjöresa. Således en fotresa till Asien, genom södra Ryssland, till Kaspiska hafvet, genom Persien och Dschagatai i öfre Tibet; derifrån ända till chinesiska muren, genom Mandschu-tatariska stepperna, derpå söderut till den ännu föga kända halfön Corea och dess trehundrade städer. Dervid förblef det. Jag var genast resfärdig och gjorde höger-om-vänder mot nord-ost-nord mot Kaspiska hafvet tills vidare. På sjunde dagen af min resa till Asien — det var er skön sommarafton — låg jag, för att hvila ut,iskuggar