Aftonbladet – 4 september 1851, sida 3

(Införes på begäran.) Beriktigande. Under rubrik: Erinringar till Sveriges skattskyldige jordegare c. förekom i lördagens Aftonblad en af riksdagsmannen P. Sahlström med flera af Bondeståndets ledamöter underskrifven artikel, angående den af rikets nu församlade ständer beslutade skatteförenklingen. Att ändamålet varit att gagna och upplysa betviflas ej. Men hvar och en, som läst Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, Statsutskottets utlåtande och riksståndens beslut, öfvertyga sig lätt, att stora misstag förekommit i skriften. — Erinraren har behandlat sitt ämne så ofullständigt och förvillande att den som saknar annan och närmare kännedom om sakens beskaffenhet kunde antaga, att Bondeståndet, eller åtminstone deledamöter som undertecknat erinringarne, icke uppfattat ärendet och således icke heller vetat hvad det beslutade. Sådant är likväl icke förhållandet; och den som icke afhörde diskussionen i ämnet, men vill göra sig omaket att jäsa ståndets protokoller, skall ofelbart finna sig öfvertygad, att, med undantag af dem som motarbetade förslaget och ansågo detsamma mindre antagligt än ett annat af hr Sandströmer, alla som yttrade sig, ganska väl insågo meningen vara den, att de i hemmanstalsoch jordeboksräntorna ingående småpersedlar skulle förvandlas efter ett medium at sednast förflutna tjugu årens markegång till en fix och således oföränderlig penningeskatt, och att frige persedlar skulle utbytas eller omsättas ill ett mindre antal sådana, som på det skattskyldiga hemmanet producerades, att afräntesifvaren få lösas med penningar efter ett, hvarje år för de nästförflutna tio åren bestämdt medelpris, utan rättighet för räntetagarne att uppsäga till leverering in natura, men att räntegifvare deremot berättigades -att uppsäga spanmålen till aflemnande de år, då markegången är lägre än det till grund för persedelskatternas lösande bestämda medelpriset, med skyldighet likväl för räntegifvare, att vid spanmålsleverering in natura erlägga skillnaden emellan spanmålens värde efter årets markegång och det högre medelpriset. Att största antalet af dem som undertecknat meranämnde erinringar gjort det obesedt och på god tro till uppgiften om deras innehåll och goda syftemål är således antagligt. Stockholm den 2 Sept. 1851. Uksdagsmän af Bondeståndet. SS