Aftonbladet – 4 september 1851, sida 1

Ni ser-således mina vännc emligen god filosof af den gamla emellan sagdt ännu är och ämnar f skulle nödgas befara att ni, älsky: skulle ogillande rynka er vackra paons Då jag anlände till Wien hade min lilla förmögenhet olifvit så förminskad, att jag måste se mig om huru jag skulle förtjena mitt bröd. Men då en sitt bröd förtjenande baron är ett oting och man alltid måste taga verlden sådan den är, hade jag, redan wnd igen aflägt denna titel och i stället för Thomas von Heuven rätt och slätt kallat mig Thomas Heu. Thomas Heu, som icke saknade kunskaper, sökte sin utkomst som lärare, professor m törgäfves emedan han icke kunde förevisa några betyg. Han-blef, för att icke nödgas ligga på gatan, tvungen ort försälja sina briljantringar och försökte Jerjemie sia lycka söm miniaturmålare. Men dermed var ej mycket-ait förtjenas det betäckte ej mina utgifter. Detta mitt nya yrke bragte mig emellertid uti bekantskap med andra konstnärer, ibland andra med en viss målare vid namn Herrbert, för hvilken jag fattade vän skap. Han var alltid munter och glad, mycket genial och mycket godhjertad, men ännu fattigare än jag. understödde honom så godt jag kunde, hvilke J kunde räcka länge, såvida jag icke sf skulle blifva tiggare. hade blifvit en , hvilket jag, oss om jag äfven. nr, stundom Pater Vitalis, En dag kom Herrbert till mig och gada: Vet du hvad, Heu! Här uti Wien komma vi att svälta ibjel och kunna dessutom icke här utbilda oss uti vår konst. Kom, 15 oss gå till Rom; sedan vi der studerat 6 må sterstycken, kunna vi efter några år med mer pp om framgång återvända hit, som fulländade koustnörer. Endast de orden: jag har varit i Roms ära eu trolltormel hos de stora.n Men Herrbert, hvarmed skela vi bestrida reskostnaden? , Jo, min -bror, jag spelar som di ser ju utmärkt väl flöjt. Vi låta höra oss i byarne oeh på detta sätt komma vi helt lustigt till Rom, och der lefver ju Den som föder fåglarna under himmelen,o Infallet var godt och jag längtade att komma ifrå Wien, likamycket hvart det bar. Jag köpte en fiol Herrbert och åt mig en flöjt. Derefter begåfvo vi os på väg. Uti den första italienska by, som vi kommo till. r vet fiol, och du blå