Aftonbladet – 4 september 1851, sida 1

Så många tårar hade icke min tant utgjutit vid mir fars död, som nu vid Bibis, Jag måste bära ut der mordlystna Semiramis. Men den fögtbedröfvade baronessan lät den aftonen icke mera se sig. Allt annat hade hon kunnat förlåta mig, men att förlåta Bibis död, de öfversteg hennes krafter, Morgonen derpå tillsade hon mig att vi måste ansc oss som skiljda ifrån hvarandra. Hon gaf mig tio louis: dorer till respengar och beklagade med mycken köld, at hon icke kunde göra mer för mig, ty positivspelaren hade infunnit sig och fordrat ersättning för sitt sönderslagna positiv samt i annat fall hotat med stämning. Sättet att lära filosofera. Jag kan icke neka, att jag kände mig intagen af en bitter ovilja, icke emot baronessan, ty henne kände jag redan, och att hon afskedade mig som en simpel betjent låg uti menskliga tingens ordning, då jag sjelf antagit ho henne en slags domestikplats; utan emot mig sjelf, son för slem vinning skull förnedrat mig ända till att spela en s eländig rol. Emedlertid tänkte jag på det kurfurstlig hofvet, der mången för mindre måste förrätta ännu lägr tjenster. Jag vär likväl baronessans brorsson och hon mil fars syster! Men jag kunde icke förmå mig att låta e1 bön om nåd eller försoning komma öfver mina läppar utan mottog såsom väl förtjent lön de få guldstyckepa tog med stolt förakt af henne eit kallt farväl, packade i mina kläder och sände reskofferten med en forvagn til Wien och vandrade med godt mod efter, för att i de vida verldea försöka min lycka. Jag hade knappt uti tvenne timmar fortsatt min van I dring, förr än jag mötte ett lysande ekipage. Uti de halftäckta yagnen satt marskalken Tangelheim, som ja skjutit lam, och hans syster grefvinnan, hyars man ja försmått att blifva. De igenkände mig och bortvänd med förakt sina ansigten, ehuru jag hlesade gansk höfligt. : I Denna syn gaf mig anledning till hvarjehanda anmärk ningar. — Hvad får jag väl att förebrå mig, då jag ick Isom dessa kan fara uti ett grannt ekipage, vton som e Hlandsförvist måste lemna. min fädernestad, der ingen me vill känna mig? Ar det väl mitt fel om min far var jen slösare? Det var väl heller icke någon straffvärd för : brytelse, att jag icke på hederns bekostnad ville lemn mitt namn till en kärleksmantel, för att dermed skyla e grefvinnas och hennes furstliga älskares vanära, och a