Aftonbladet – 4 september 1851, sida 1

RODERICH) ELLER ETT LYCKANS BARN. EN DUBBELHISTORIA Å AF HENRIK ZSCHOKKEE. Å ——v Jag sökte framstamma de mest ödmjuka ursäkter, utan att på länge lyckas att kunna göra mig hörd, till dess det slutligen lyckades mig att få ordet och att icke allenast urskulda, utan temligen väl rättfärdiga mitt under den allmänna förvirringen begångna misstag. Då här var fråga om lifvet, framställde jag såsom exempel ait om en menniska är i fara att drunkna, måste man väl, om det äfven var en kung, fatta den i håret och draga den wu! vattnet. j i Jag hoppades nu att allt var godt och väl igen hos tanten, sedan den enfaldiga pigan bekännt, att positivspelaren utan mitt vett och vilja inpraktiserat sig uti huset. Min tants miner voro visserligen ännu icke särdeles nådiga, ehuru hon antog min undskyllan och förläl mig mina etourderier och betiser, som hon, med er skarp tonvigt på orden, kallade dem, Men min oyckliga stjerna hade ännu icke upphört att förfölja mig. Kattan Semiramis kom i detta ögonblick insmygande Läsaren bör veta att alla våra kattor buro odödliga fruntimmersnamn från en aflägsen forntid; sålunda såg mar här ännu Kleopatra och Zenobia, Aspasia och Tomyris Jag hade uti min förvirring glömt att stänga dörren til spiskammaren, så att de bestarne brutit sig ut och an: ställt husvisitation nti rum der de voro förbjudne att nå: gonsin sätta sin fot. Den barbariska Semiramis var mec ett språng uti soffan och på sin herrskarinnas knä, hvil. Iken, då hon under smekningar närmare betraktade si! fayorit, utstötte ett klagande rop. Den ena älsklinge! hade uppslukat den andra; Semiramis hade emellan sin tänder lemningar efter kanarifågeln Bibi, som verklige! var ett litet det allra nättaste djur, icke allenast i anseend till sin sång, utan äfven derföre att den var ovanligt tam Han hade vanligtvis sitt tillhåll i salen, der han sait oc Isof på en qvist under spegeln och af min tant egenhän Idigt matades. Vid hennes inträde i salen brukade ha alltid gqvittrande flyga mot henne för att smeka hennc Och Bibi var död! ) Se Aftonbl. N:o 178—180, 182, 198, 200 och 203. b