Yldare ar 1 det sceanarc 10OISlaget UT YIS ora ga rättighet inrymd åt de skattskyldige, att? ;r de fall då behof deraf mest göras, d. v. s. å öfverflödig tillgång finnes på säd och afittningen i följd deraf är mest försvårad, . leverera sin räntespanmål in natura efter nälc rets markegång i afbetalning på skattebelopet, hvilket enligt hvad förut blifvit nämdt ommer att utgå efter ett, på 10 års verkliga riser grundadt medelvärde. Att skillnaden( rellan årets markegång och medelpriset mäste : lläggas i kontant behöfver knappast sägas. tt sådant medgifvande, hvarigenom uppsägingsrätten i afseende på spanmål bibehålles t den skattskyldige för de fall då markegånen understiger medelpriset (det enda då man an antaga att räntegifvaren skulle vilja lemna in spanmål in natura i stället för att med törre fördel afyttra densamma) var alldelesl:; cke intaget i det förra, af erinringarnes förattare lofordade förslaget, utan skulle enligtl. letsamma skatterna alltid och ovillkorligen! tgå i kontant, hvilket otvifvelaktigt för vissa rter varit en kännbar inskränkning. Jemförelsen mellan Kongl. Maj:ts begge ropositioner utfaller således på det sätt, attli la de fördelar, som med den förra åsyftades, : fven vinnas genom den sednare, men att enigt densamma dessutom: 1:o. Undvikes att omsätta vissa persedlar i undra, hvilket af Bondeståndet ansågs vådligt såsom möjligen ledande till en skatteförhöj-:i ning. 2-0. Förvandlas en del af grundskatterna . penningar, hvilket öfverensstämmer med Bondeståndets egna önskningar; och 3:o. Bibehålles villkorligt rättigheten att leverera spanmål in natura, hvilket af flera provinsers fullmäktige ansågs vara alldeles nödvändigt. Då nu det förra förslaget lyckats tillvinna sig det välvilliga och visserligen förtjenta om-1. lömet att vara ganska lyckligt uttänkt och för skattgifvarne gynnande, så hade manls kanske bordt kunna hoppas något mera und-l? seende med det sednare. Efter en, såsom det af förestående kan synas, temligen missledande exposå af de beggel: kongl. förslagen, framställes Met egentliga änlamålet med erinringarna, som uppgifves vara att bringa till principalernas och den öfriga svenska allmänhetens kännedom tvenne s. k. omständigheter. Den första är, att som det förändrade sättet för lösningsprisets bestämmande icke kan tillvägabringas utan i mån af nuvarande löntagarnes afgång eller fria begifvande, så tordel tidpunkten för slutlig verkställighet häraf ännu vara aflägsnare. Anmärkningen att nuvarande indelningsinnehafvare under sin tjenstetid äga tillgodonjuta löneinkomsterna enligt bestående grunder, derest de så önska, är ganska riktig; och precist samma bestämmelse, hvaraf deras enskilda rätt är beroende, var äfven iakttagen, ej mindre i Kongl. Maj:s förra proposition, än ock i kommitterades betänkande. Den andra omständigheten åter uppgifves vara satt de s. k. småpersedlarna, hvilka öfver hufvud lära utgöra 5 proc. af hela skatte-l; sbidraget, skola förvandlas till vissa bestämdals shufvudpersedlar och godtgöras efter mediums af 20 års markegångspriser, och att dessa persedlars antal och beskaffenhet komma att bero hufvudsakligast på orternas skattdragande innevånare, hvilka deröfver skola höras. Hela denna uppgift är fullkomligt oriktig, ty småpersedlarne skola alldeles icke förvandlas till andra persedlar, utan skola en gång för alla bestämmas i en fix penningeränta. Den efterföljande varningen, att förvandlingen icke må blifva bestämd i produkter af hvilka jordbruket alltid och oundgängligen är i behof, såsom foder och skogseffekter, eller i besvä-ID ;rande tjenstbarheter, såsom t. ex. dagsversken,, är således en onödig omsorg, och vittnar dessutom om en ny förvillelse, enär derluti förutsättes, att de persedlar och tjenstbar-lr Iheter som ingå i räntorna skulle komma attlf lvutgifvasn, då det likväl borde vara åtminstonel( för erinringarnes subskribenter kunnigt, att 5 (med undantag af spanmål, vid de tillfällen! -Idå räntegifvarne sjelfva så önska) dessa persedlar och tjenstbarheter aldrig hvarken skolals -leller få levereras in natura, utan endast qvar-l1 stå såsom en beräkningsgrund. Vidare varnaslt -Iför att dessa skattepersedlar skulle vantagas gÅ till utgående i all framtid, hvarigenom den ; skattdragande menigheten skulle kunna ansesli tlhafva ingått ett kontrakt,, som kunde vara tilll. -Ihinders vid framdeles möjligen skeende yr-l! -Ikanden om skattenedsättning. Äfven i detta lafseende kunna menigheterna vara trygga ochl -lobekymrade, ty först och främst är det, såsom! tinyss blifvit visadt, ingen fråga om antagandet Slaf några nya persedlar, eller tillökning i de il gamlas belopp, annat än möjligen undantags-lvis till förmån för någon viss ort, utan en-Idast om åvilka bland de nuvarande räntorna tlsom lämpligast kunna bibehållas, och för öfty lrigt kunna orternas yttranden i detta afseende naturligtvis aldrig komma att innefatta annat klän önskningar och upplysningar, hvilka Kgl. e, Maj:t tydligen, af välvilja och omtanka för de skattskyldiges bästa, först velat inhemta, innan sdetta vigtiga, i mera än hundrade år ventileerlrade, ärende genom ett lagstiftningsbeslut i illlvanlig ordning slutligen varder afgjordt. ål Att varm fosterlandskänsla och önskan att gagna kommittenterna, men inga andra motiås ver föranledt, de gjorda erinringarna, vill in1I galunda betviflas; men det må dock förlåtas om man vågar yttra, att det varit önskligt, att den skrift, hvarmed 36 ledamöter af ett Iriksstånd vändt sig tll hela Sveriges allmoge Mloch jordbrukareklass, i en samhällsvigtig frå3, Iga, som nyss varit föremål för samma repree-Isentanters öfverläggning och beslut, hade vittlalnat om någon fullständigare kännedom om 0-lämnet, eller om en större samvetsgranhet i rsldess framställning. För riktigheten af de upp9, lgifter som i det förestående förekomma ansvarar J. A. Gripenstedt. Ia t. f. chef för finansdepartementet. a on R—— (Införes på begäran.) Man kan ieke annat än med förväning läsa referatet i Aftonbladet för sistl. thorsdag den 28:e, frän rädhusrättens tredje afdelning, angående rättegängen mellan urmakaren Holmberg och urmakaregesällen Lundberg. Deraf befinnes, att förste stadsfiskalen,