Hvijey Vr NM JD JR gelse: hvem kunde väl hjelpa mig och de mina sedan ?, -— Professor Dudich, som en längre tid uppehållit sig i Sverige, för att uti vära arkifver uppleta bidrag till sitt fiiderneslands, Böhmens, historia, har hos redaktionen af Aftonbladet begärt rum för följande artikel, innehällandle flera intressanta upplysningar rörandel! resultatterna af hans forskningar härstädes. Då jarg nu står i begrepp att inom få dagarlemna den gästtfria svenska jorden, anser jag det för min pligt attt för ett folk, hvilket så vänskapsfullt omfattat, dlen okände främlingen, aflägga räkenskap för allt, det: som jag utur landets rika källor inhemtat för mitt fåderneslands historia. Mitt hufvudändamäl var att efterforska hvad, utaf de litterära konstsaker, hvilka genom Torstensons och: Königsmarks segerrika vapen från Böhmen och Mähren blifrit bragte till Sverige, ännu derstädes funnes qvar; hvilket historiskt värde detsamma egde, och huru det kunde begagnas för mitt fäderneslands historia; en uppgift, hvars lösning redan derigenom var förknippad med desto större svårigheter, som jag alls icke hadle nägon grund, hvarpå jag kunde bygga mina undersökkningar. Mitt ffäderneslands historia klagade städse öfver den lidna förlusten, men visste knappt angifva tiden eller stället, mär eller hvarifrån segerbytet hemtats, och historieskrifvaren, då han stötte på tilltäppta källor, anklagade svenskarne, att de med sitt skarpa svärd hade förstört dem. Smärtsam var denna känsla af ovisshet och ängslig förmodan. Jag näste derföre, för att göra ett slut på denna ovisshet, framför allt på historisk väg noga undersöka, nir, hvarthän, och krad såsom segertrofeer utur mitt hemland blifvit öfverfördt till ett nytt land. Härtill erbjödo mig kongl. archivet och det grefliga Braheska bibliotheket på Skokloster nödiga hjelpmedel. Från den tidepunkt då den djupsinnige rikskansleren Axel Oxenstjerna i Febr. 1644 lemnade sekreteraren hos generalen Gustaf Horn, Andersson, det uppdrag, att erinra fältherren derom, att företrädesviis sörja derföre att hvarest nägra oftentliga bibliothteker funnos, synnerligast handskrifter, de icke mätte Iblifva förstörda, utan sände till Stockholm; ifrån dlenna tid ända till i Maj mänad 1649, då de sista affsändningarne af de i Prag under Juli månad 1648 vwnna stora skatter ankommo till Stockholm, följde jag diplomatiskt gången af det litterära segerbytet, och fann denimitt hemland utspridda äsigten, att flera af de med nämnde skatter lastade skepp, i böljorna funnit sin graf, vara oriktig. Noga kan jag nu i dagen lägga, huru utur Nikolsburg, Olmätz och Prag mer än tusendetals böcker vandrade till Sverige, hvilka ännu i dag i de offentliga bibliotheken blifvit bevarade. Andra städer utom de nyssnämnda ledo i detta hänseende icke någon förlust. Men att blott veta, det mitt hemland förlorat litterära skatter, kunde icke tillfredsställa mig; jag mäste ifven känna deras namn och värde. Härvid gäfvo nig de på härvarande kongl. bibliothek i behäll vrande originalskatterna, säsom den Dietrichsteinsk. frän Nikolsburg och Rosenbergska frän Prag,!)n nödiga upplysningar. Nu kunde jag först så mycket bestämlare öfverskäda den lidna förlusten, som jag redan förut utur inhemska källor egde mig bekant, att visserligen böcker, men icke nägra handskrifter af värdle borttagits. Det läg utom min plan, att forska efter böcker, som re:dau längt för detta blifvit genom andra ersatta. Mitt ögonmärke var fåstadt derpå, att tillrättafinna de i de tvenne omförmälda katalogerna antecknade samt till Sverige ankomna handskrifter, hvilkas antal allenast från Nikolsburg, 102 volumer, äcke var obetydligt. Äfven tjenade mig här såsom vägvisare nägra äldre kataloger, säsom drottning Christinas, samt andra från är 1695; en tredje efter den stora slottsbranden 1698, vidare revisionen af bibliotheket af är 1702, och slutligen de skatter, som för närvarande finnas i detta och andra bibliotheker. Val hur under tidens längd mycket värdefullt gätt förloraidt, men mycket är bibehället till denna dag, deribland 24 stycken band af på böhmiska språket författade handskrifter, af hvilka 3:ne hafva ett utmärkt värde för spräkforskningen samt 2:ne för den bistorika. Utom Stockholm är det blott Upsala, som bexitte en böhmisk handskrift utur det 17:de ärhundrade., hvilken genom Sparfvenfeldt ditkom. Huruvida Lin köping och Lund förvara böhmiska handskrifter skall jaZ snart erfara, enär jag nu stär i begrepp att dit anträda min resa. Efter de förberedande efterforskkningar jag derom gjort, tviflar jag likväl att nägra ssädane der finnas, Men skulle nägon böhmisk handskxrift finnas i nägon enskild mans hand, så be der jarg honom i veteriskapens namn, som för alla nationeer är gemensam, att derpå göra mig uppmärksam. Rika äro svenska bibliothekerna på böhmiska böcker, lelst bibliotheken i Westeräs och Strengnäs. Ja, jag ker här funnit högst kostbara verk, enexemplariga (mica), hvilka ligga derstädes okände och lemmade ttan afseende, och likväl äro de äfvensäväl en sgäfva af den 2:dra Gustaf och hans tid, som den -gyldere kalken i Upsala eller de trofcer, hvilka i FBäddarholmskyrkan sira Torstensons grafvärd. -Mängen fana, hvilkens ursprung man alls icke känner, och vid hvilken nägot annat minne icke fäster sig, än det af utgjutet brodersblod, erhåller en äreplats! Men svenniskosnillets arbeten, ja sädane, hvars författare mtöfvat ett mäktigt inflytande på samtid och efterverld, af hvilka somliga varit martyrer för sin öfvertygelse; verk som utgjort en ära för en nation, som baft en stor forntid, samt med Guds hjelp, äfven skall .erhälla en ärofull framtid, — dessa verk ligga obe:gagnade och förgätna, emedan de äro författade på ett i Norden föga bekant spräk. Hedrar man den stora mannen i en sak, hvarföre icke då äfven i enl. anna? Skulle man icke utaf just dessa böcker kunna nppräta en ärofull minnesvärd, säsom äminnelse at Sveriges segerrika vapen, derigenom att alla i Upsala, Westeräs, Strengnäs, samt såsom jag äfven förmodar, i Linköping och Lund, liggande böhmiska böcker, förenades tillsammans med de böhmiska handskrifterna i det kongl. bibliotheket i Stockholm, samt såsom. en särskild samling uppställdes i ett fack? Intet af de omnämnde bibliothekerna komme derigenom att lida nägon särdeles förlust, men det kongl. bibliotheket erhölle en kostbar samling, som blefve vidaj mera tillgänglig och nyttig. Ja! jag tror äfven att det varit afsigten hos de män, som hitbragt dessa l skatter, att de skulle blifva begagnade, samt derigenom vittna om Nordens väldiga kraft. Huru tacksamme skulle icke mina stamförvandter blifva den gästfria svenska nationen, om de ville åt sig uppresa ett sådant äreminne? Men till Sverige kom äfven, synnerligast genom Königsmark, jemte böcker och handskrifter, jemväl konstverk, kostbarheter och märkvärdigheter af alla slag, med ett ord den kongl. böhmiska skattkammaren ii Prag. Mitt hemland kände detta factum, samt afvem att förlusten var oersättlig. Men hvilka sal ker egenitligen bortkommit, det kände det ej, och äfven här mäste gissningar och förmodanden ersätta sanna förhåållanden. Tvenne inventarier, det ena upprättadt q Lvefallning af Königsmark i Prag, och det andra P. attadt af markis du Fresne nägra månader före NN eg Christinas afresa från Stockholm, visa mig Nad IR vigsmark i Prag funnit, och hvad som kom sens besiltning, samt hvad hon, synnerligas: Bede sin efterföljare den 10:de Carl. : konsignerade Königsmark i Prag 764, sxjleri befunnos 415 taflor frän Prag. yar det mig icke svärt, att igendom prydde den kongl. borgen öna vapen, som Skokloster besitxg. Mängen bild via bvlen äädre c s med förnöjelse dröjer, härskäd:ren af detta gallem tad må stamnar äfven från dennah ufsnåntad tet nå DI nad :f det närvarande antiqv. Se 3 Inet P ; nd (SPUgy ov. Ja sjelfva den be ningholm är kommen ifrän Pra, dex gigantsus, samt römda Königsmarkska Rubinen, Cc px BIBANTeN är i drotttnin i taflor, lei Blott af taflor i drottningens g Med sädan hjelp känn: hvad som I i Pras. Mänga af de sa ter, lärstamma från Pi