Aftonbladet – 1 september 1851, sida 2

VV VV ST Jhufvudena på Wiens offentliga promenadplatser. Icke mindre kostelig förefaller följandel polisjagt hvarför en stackars landtbrukare il Sachsen varit ett mål. Se här detaljerna af Idetta spiirlingska polisdrama: Den beskedlige landtbrukaren hade, af någon med mer än vanlig skarpsynthet begåfvad polisstöfvare, blifvit misstänkt för djupgående l politiska sammansvärjningar, samt utspridandet af revolutionära flygskrifter. Vid ett be-l sök, som den hos polisen så illa noterade mannen gjorde i Dresden, blef han icke litet öfverraskad, att i sin bostad få emottaga besök! af polisfamiljen, samt blifva hedrad med en inbjudning till poliskammaren, der hans papper granskades och befunnos i behörig ordning. Han fick således gå med frid, men det dröjde icke länge innan han i sin bostad erhöll en ny visit, denna gången af en rättsbetjent, som anställde en sträng visitation efter förbjudna skrifter. Polismannen arbetade i sitt anletes svett, vände upp och ned på hvarenda mjöloch spanmålssäck, öppnade hvarje! kaffepåse, såpfjerding och silltunna, anstillde,! med få ord, en noggrann inventering af allt hvad den farlige mannen medhade för att sälja, cAler uppköpt för sitt hushåll — allt förgäfves! Polismannen aflägsnade sig, runkade misstroget på hufvudet och mumlade för sig sjelf: bättre lycka en annan gång! Vår beskedliga landtbrukare, som på cn gång blifvit lyftad ur sin landtliga enfald till en politisk notabilitet, afreste någon tid derefter till Leipzig. Polisen slumrar icke! LandtJunkarn hedras med samma artiga uppmärksamhet som i Dresden. Alltid samma resultat! Ärter och korn, kaffe och risgryn, salt och. socker — allt annat, utom politiskt smuggelgods! Hvilken otur! Dock, Spirling vacklar icke! . Landtbrukaren reser till Zwickau, och mötes här med om möjligt ännu mera artighet än tillförene. Redan på bangården mottages ! han af tvenne gensdarmer, som förevisa ho-! jnom en arresteringsorder i händelse man hos: j j honom finner förbjudna skrifter. De förde honom sedan afsides och genomsökte ännu en gång hans pick och pack. De påträffade också verkligen tvenne tryckta pjeser, en sachsisk grundlag och en dresdensk brand-: ordning, hvilka dock tyvärr ej kunde konfiskeras. Nu återvänder vår man till Leipzig, lt der han ånyo tages i polisförhör, och en po-l! liskommissarie genomsöker hans tillhörigheter c på gästgifvaregården, der han logerade några dagar. Allt fruktlöst! Nu tyckte vår fromme landtjunkare att artigheten började gå nästan för långt, och begaf sig missbelåten till Dresden. Men knappt hade han anländt dit förr än han åter uppkallades i polisen och underkastades en ny sträng visitation i sitt logis. Äfven then natten fingo the intet! Trött på alla dessa artigheter och denna outtröttliga uppmärksamhet ätervände han nu till sitt landtliga hem och gjorde på vägen sina reflexioner öfver huru han skulle taga sig ut hemma, utan polisherrarnes sällskap, hvarvid han nu börjat blifva så van, att han befarade att landtlifvets lugn skulle förefalla allt för enformigt. Denna farhåga var dock öfverflödig. Ty knappt hade han kommit inom kretsen af de sina, förr än han hedras med ett besök af den outtröttliga Spirling, som nu började ett raj efter förbjudna skrifter och annat revolutionärt otyg, så att hela huset vändes upp och ned. Drypande at svett slutade polisagenten sitt otacksamma värf utan att finna annat misstänkt gods än en signetring. Som nu kort förut en packe förbjudna skrifter blifvit sände till en advokat 1S Nassau, och sigillet derpå förvarades af polismyndigheten, medtogs det gjorda fyndet förl: att jemföras med pakettets sigill, men passade! icke. Då nu mannen dagen derpå imfann sig i Leipzig, fördes han åter till polisen, förhördes och visiterades, allt förgäfves! Vid en så förhärdad otur i visitationsväg påstås det att sjelfva Spirling börjat vackla. Polismyndigheternas obehöriga misstankar hade emellertid ådragit mannen 8 (säger åtta!) polisförhör och lika många husvisitationer. I Diisseldorff föreföll med en student Kugelmann ett uppträde af den mest lagstridiga och råa natur. Mannen, som utan omsvep arresterades som högförrädare, blott derföre att han ej hade sina papper hos sig, beskrifver sjelf händelsen som följer: Den 9 dennes kom jag från Bonn till Disseldorff. Emot aftonen besökte jag en bekant som jemte några vänner tillbragte qvällen uti en trädgård vid ett värdshus. Straxt efter min ankomst infann sig en poliskommissarie och en sergeant, och togo plats i vårt granskap. Samtalet handlade om ganska likgiltiga ämnen. Då vi reste oss för att gå bort, kom poliskommissarien fram till mig och begärde se mitt pass. Jag svarade attjag var student och derföre ej hade något pass, men att mina legationspapper kunde få ses på gästgifvargården. Denna upplysning behagade ej sergeanten, som deremot med beundransvärd färdighet grep ned uti min ficka för att bemäktiga sig dess innehåll. Emedledlertid satt en gendarm vid elden i köket för att förhindra möjlig förbränning af hemliga papper. Jag fordrade att man skulle genomsöka mina saker, och sedan gifva mig dem tillbaka, så framt man ej fann något misstänkt, samt derefter på gästgifvaregården genomse mina papper. Men i stället förseglades min brefväska utan att dess innehåll genomsågs och sergeanten, som en stund aflägsnade sig, återkom med tvenne fullskrifna pappersblad och hade oförskämdheten påstå att han sett mig taga dessa blad ur fickan och gifva dem åt min granne, som bortkastat dem. Detta förnekade jag naturligtvis då jag aldrig förr sett dem. Kommissarien höll nu, i stället för att visa sina arresteringsorder, ett litet tal, fullt af de gröfsta skällsord. Jag svarade att jag på nåd och onåd var i hans våld och icke ämnade besvara dylika grofheter, utan fordrade bli afförd till domaren. I kurran med hunden, ropade sergeanten, påläggande mig handbojor, och hotade mina vänner, att om någon af lem ville hjelpa mig, skulle denne få hufvuni ict klyft. Jag måste tillbringa natten i polis-st; väktet på bara golfvet, bland smuts och ohy-Isk TS! NS TÖTGTDnTG: lt HH: et — 972 DD 5 Aa Mrs Aa mn IR 5 mm 00 FH I mE a la