Aftonbladet – 28 augusti 1851, sida 1

ar sjolagenhet ior iraktgods och Passagerrare. Närmaro underrättelse lemna , ESGE hämsÖostrdkkbtsssr RE NR VAUCLER S6ON. a a Debatien i Frankrikes lagstiftande församling den 7 Avgusti angående arslag för ockupationen af Rom. (Slut frän gärdagsbl.) Jules Favre. Om Parizerarmeen droges tillbaka, så skulle det vara ett bevis att styrelsen är nog populär för att kunna reda sig ändå... (Bravo, bravo!) Hvarje regering, som icke har nägot annat stöd än bajonetter, är en regering som redan fått sin dom! (Lifligt bifall på venstra sidan. — Knot på högra sidan.) Men jag vill nu fråga hr de Corcelles, om han skulle önska att ordningen i Paris blefve ätersttäld af 100,000 ryssar, som ankomme hit för att ätterupprätta den... (Längvarig sensation.) Frägan är tyvärr ganska enkel och jag bekhöfver icke utveckla den. Af herr utrikesministerns fförklaring följer att den hierarkiska regeringen ickke kan upprätthälla sig genom sin egen kraft; att deen, öfverlemnad ät sig sjelf, skulle duka under för anarki; att j ären der föratt förekomma anarkien och :att j ej viljen läta österrikarne få tillfälle att spela edier roll. För egen del förklarar jag att jag fullkomliigt går in på den äsigten, att anslaget bör beviljas för att hindra österrikarne att efter fransmännens afftäg intaga deras plats. Jag vill bevilja detta anslag. Jag vill endast i ödmjukhet bedja herr utrikesministern och församlingen draga sig till minnes alla de förhållanden, som inträffat sedan den dagen, då de ministrar, hvilka på den tiden voro vid makten, genom bedrägliga försäkringar olyckligtvis... (Knot på högra sidan; bifall på den venstra.) Då sade man att det franska inflytandet skulle återställas i Rom för att förjaga oordningen coch befria staden från dess förtryckare. Man villee, hette det dä, rädfråga den italienska nationen om dåden styrelse, som den sjelf önskade. Har mana gjoort det? — Nej! (Rörelse.) De afskyvärda mord, om hvilka herr ministeern nyss talat, — af hvilka hafva de begätts? Af personer som stå i beroende af den offfentliga myndigheten, af personer som arrestera olyckliga menniskor och skjuta dem utan dom och ransakning..-. Jag erkänner det... franska inflytandet har förhindrat dylika rysligheter och man bör hälla armåen räkning för dess bemödanden i sädan afsigt. Men hade vär intervention icke nägot annat mäl? Vi ville ju icke endast att det päfliga inflytandet skulle äterställas och att de vilda excesserna inom Kyrkostaten skulle upphöra, äfvensom att Österrikes hand icke skulle hvila så tungt på Italien. Vi ville också att reformer skulle införas i förvaltningen. Man torde påminna sig att hr Tocqueville uppgaf, att man var i underhandling med den Helige Fadren för att erhålla betydliga förbättringar i regeringen. Dessa förbättringar voro mycket noggrannt uppräknade i ett famöst dokument (ett budskap frän republikens president), som likväl snart erhöll en faktisk vederläggning af händelser, som omtalades af Monitören. Och frän denna tribun har hr Thiers i ett r.ktbart betänkande med en viss enthusiasm talat om de löften som blifvit gifna af den Helige Fadrren, icke allenast för Italien, utan äfven för alla naticoner som bidragit till hans restauration. Om nägon borde hålla sina löften, så voree det väl den, som frän höjden af S:t Petri stol, ii följd af dessa löften, bragt hela Italien till resning. .. Det är han som är ansvarig för allt blod som flutit! (Liflig rörelse. MHandklappningar fråm venstra sidan.) Hvilken minnes icke dessa så högtidligt uttalade löften? Herr utrikesministern förnekar de grymheter, de afskyvärda däd, hvaraf hela pressen genljudat: . .. Tortyr, massakrer, egendomskonfiskationer, familjers ödeläggelse. Men hvad som icke bestrides, det är att lagens föreskrifter onekligen blifvit trampade under fötterna... det är att man, under det att trefärgade fanan svajat på Roms murar, har användt det mest barbariska och mest vederstyggliga af alla medel för ett brotts upptäckt och bestradining... (Sensation.) Det är att man, med förakt för civilisationen, i stället för liberala institutioner satt ett pr:esterskap, som aldrig regerat genom annat än korruption och förföljelse. (Bifall på venstra sidan. — Kmot på den högra.) Jag anhåller att regeringen täektes vara god och icke förgäta de löften, som så många gänger fallit från denna tribun, utan gifva ordres till vederbörande om verksamt uppträdande mot det förfarande som nu räder i Rom... Vi kunne det — och vi böre det! Jag tillstyrker församlingen att bifalla anslaget, men jag råder ock kabinettet att uppträda på ett mera eftertryckligt sätt, för att verksamt bevara franska inflytandet i Rom och der skydda dem som 0rättvist lida; för att bindra dessa afskyvärda, dessa bedröfliga förfljelser, som nu ske under den trefärgade fanans skydd och som utan tvifvel vanära den. (Bravo, bravo!) Slutligen uppträdde äfven general Oudinot för att försvara den romerska expeditionen, för hvilken han förde befälet. Han förklarade att revolutionen skett i Rom, tvärtemot de verkliga romarnes vilja, i trois af allt deras motständ. (Utrop.) En röst från venstra centern: Det deer är gammalt, utslitet och narraktigt prat. (Bifarllsyttringar och skratt.) General Oudinot: De fiender som vi fvunnoi Rom, voro icke verkliga romare. (Skrattoch knootande sorl.) Presidenten Dupin: I veten att det iinom hvarje nation finnas främmande rabulistelementerr. (Ab, ah! Sorl.) . En röst frän venstern: Hr Dupin söker att få absolution af högra sidan. General Omdinot tillägger nägra ord midt under bullret och säger att regeringen icke behöfver något vidare törsvar efter de ord som blifvit uttalade af utrikesministern. (Läångvarigt skratt.) ij Enligt general Oudinots äsigt hade fransmännens inflytande i Italien betydligt stigit efter Roms intagande af den franska armåen. Han trodde ock att de europeiska makterna otäligt väntade, om icke fransmännen snart skulle lemma Rom, äfvensom att de voro färdiga att intaga fransmännens plats. (Ah, ah! Skratt.) . . Man har bestridt nyttan af den franska oceupationen, och detta har föranledt de konferemser som egt rum. (Nytt skratt. — Sorl och oväsen.)) ij Talaren säger, ait Roms suveräne, preesterliga furste på resan till Castel Gandolfo var ättföljd och bevakad af franska trupper. (Ab, ah! B3ravo, bravo !) Gencral Oudinot fortsätter: Jag kan i sanning icke begripa... Röster från venstra sidan: Bevakad!? ... Ni Isade: Bevakad!? (Buller och stoj.) . General Oudinot: Är det icke en hedersvakt, som lvi äro bäde lyckliga och stolte öfver att hafra afsändt? . . I Från venstra sidan: Nej, nej, nej! I General Oudinot: Jag vet knappast om det i hela Frankrike finnes nägon som skulle k:ygas öfver att lvara med om en sädan vakt; men hyxd jag kan be