Aftonbladet – 27 augusti 1851, sida 2

skaffande, dels också 1 frågan om prygelraffets upphörande förtjena, i anseende till t märkvärdiga innehåll, in extenso anföras. vidare en artikel härom på annat ställe i gens nummer: tänkande i anledning af särskilda motioner i frågal: om inskränkning uti eller upphäfvande af rättigheten för husbonde att tilldela tjenstehjon husaga. I detta ämne hafva utskotten fått till behandling; ottaga följande motioner, nemligen: från höglotl. Ridderskapet och Adeln, dels af herr erta, Lars, som, i öfversnsstämmelse med en af nom vid sistlidne riksmöte gjord enahanda framillning, hvilken då icke föranledde till nägon Rikets änders åtgärd, yrkat, att stadgandet i 14 kap. 5 s andelsbalken samt föreskriften i Kongl. Maj:ts förjade nädiga Legostadga af den 23 November 1833, n rättighet för husbonde att tilldela tjenstehjon hussa, mätte upphäfras. Motionären, som utgätt frän den synpunkt, att förlandet emellan husbonde och tjenare icke kunde traktas annorlunda, är säsom grundadt på ett friligt kontrakt, hvarigenom den sednare ätager sig t ät den förres tjenst egna sin tid och förrätta vissa beten emot öfverenskommen betalning, har i öfrigt, I stöd för sitt yrkande, hufvudsakligen anfört, att t strede emot begreppet om en persons oförytterliga ttigheter, att tjenstehjonet, vid legoaftalets ingäen, underkastades hosbondens makt att gifva aga; att n myndighet, som, till följd af beskaftenheten utat istjenarens förrättningar och dennes deraf följande rhällande till husbonden, borde den sednare till mma och i lag tillförsäkras, vore tillräckligen trygid genom de stränga ansvarsbestämmelserna i 15:de wp. Missgerningsbalken; att den ifrågavarande delen husbonderätten sedan långliga tider tillbaka icke era existerade i England, Yrankrike och större den af Tyskland; samt att äfven hos oss den ieke egde un i afseende på arbetare i handtverk och fabriker; dels ock af hr Granfeldt, 4., som frän den omändigheten, att lagberedningen, uti sitt afgifna förag till Handelsbalk, icke bibehållit husagan, samt. e för förslaget i denna del anförde motiver, hemtat äl för det yrkande, att stadgandet i 14 kap. 5 4 andelsbalken samt 2 artikeln 5 af kongl. Legoadgan den 23 November 1833, jemte dermed öfvernsstämmande särskilda lagbud, mätte upphäfvas; amt från vällofl. Borgareståndet, dels af hr Berg, P., om hemställt, att, enör 36 kap. 2 Missgerningsalken samt 5 och 9 4 i kongl. Legostadgan vore Utför litet tryggande för tjenstebjon mot svårare visshandel af deras husbönder, förstnämnde lagrum vätte gifvas följande förändrade lydelse: Slär busbonde eller matmoder legohjon sitt, så att et deraf tillfogas äkomma; ligge det i laga bot, om förr är sagdt. Näpsa de det skäliga för brott (ess; vare ogildt; uti hvilken hemställan hr Sundler nstämt ; dels ock af hr Winge, som under den hos vällofl. 3orgareståndet, vid nyssnämnde motions remitterande, ämnet förda diskussion, framställt pästående, at! la de lagar och författningar, som medgäfve husonde rätt att utdela husaga till tjenstehjon, mätte, äsom qvarlefvor af barbarism, undanrödjas. Innehället af dessa motioner och desamma följakige yttranden hafva utskotten tagit i öfvervägande; och huru ofvannämnde af hr Hjerta och jemväl af Lagveredningen uttalade åsigt, att förhällandet emellan wusbonde och tjenare grundar sig på ett emellan dem, äsom frie kontrahenter, ingänget fördrag, är riktig, år likväl icke förgätas, att detta fördrag, sådant det allmänna lagen och gällande legohjonsstadga framtår, har en egendomlig karakter, vida skiljd från len af andra arbetsbeting. Tjenstehjonet är nemligen medlem af den familj, nom hvilken det tjenar; hvarföre ock ofvanberörde kapitel i Missgerningsbalken, hvilket stadgar ansvar för man, som slår sin hustru, och hustru, som slår sin man, jemväl innehåller stadgande om husbonde eller matmoder, som slå sitt legohjon. Med grundsatsen, att tjenstehjonet är familjemedlem, sammanhänger på det närmaste föreskriften, att tjenst ej bör, utom i Stockholm, antagas på kortare tid än ett är, och från nämnde grundsats härleda sig föreskrifterna för husbonde, att förse tjenstebjon med kosthäll, att värda sig om sjuka och arbetslösa tjen stehjon 0. s. Vv. Sedd från denna synpunkt förlorar husagan mycket af den förhatlighet, som annars vidläder densamma. Den anses då ej grunda sig på ett fördrag, utan på föräldramakten; och det kan ej vara särdeles förödmjukande för tjenstehjonet, att, i likhet med husfadrens och husmodrens egna barn, vara aga underkastade. Denna aga utdelas aldrig, eller ätminstone högst sällan, i närvaro af annan person, än någon af familjens medlemmar och är ej ansedd förenad med skymf, så att den ingalunda kan jemföras med de från fordna tider qvarstäende, med offentlig vanära förenade, kroppsstraff för brottslingar, från hvilka straff lagstiftningarne i sednare tider sträfvat att frigöra sig. Man torde invända, att det patriarkaliska förhållande, på hvilket utskotten häntydt, numera i verkligheten icke eger rum; men om än en sådan äsigt på sednare tider hos en och annan gjort sig gällande, tro dock utskotten den ännu icke vara sä allmän, att skäl förefinnes att i lagstiftningen fränträda grundsatsen, att tjenstehjon äro familjemedlemmar. Sä länge nu gällande föreskrifter om tjenstehjons flyttning och aftalen derom qvarstä, och om förändring i detta afseende har fräga ej uppstätt, så länge det säledes ej står husbonde fritt, att när som helst skilja olydigt ock lättjefullt tjenstehjon ur tjensten, måste han emot sådant tjenstehjon, dä det ej läter sig af förmaningar rättas, ega ett kraftigare korrektiv. Det är visserligen sannt, att husbonde kan i detta fall, såsom yttersta medel, anlita vederbörande myndighet, för att få tredskande tjenstebjon ur tjensten vräkt; och detta medel homme utan tvifvel att, oftare än som nu sker, användas, om husagan afskaffades; men det bör besinnas, att här i landet, der, i anseende till bristande kapitaler, tillfällig arbetsförtjenst ej lätt kan erhållas ; der flyttningarne från en ort till annan af flere omständigheter försvåras, och der ändtligen stränga stadganden emot försvarslöse personer förefinnas, ett tjenstehjon, som i olaga flyttningstid blifvit skiljdt från tjenst, är vida beklagansvärdare, än det, som ädragit sig och erhållit mättlig husaga; och derföre har jemvällegostadgan med rätta svärare ansett vräkning än husagan. Det är väl också i allmänhet mera missbruket än bruket af denna aga, som gifver anledning till missnöje. Och emot detta missbruk, som dock torde blifva mer och mer sällsynt, finnes värn i lagen, och dessutom uti husböndernes egen fördel vid atterhällz godt tjenstefolk, om hvilken fördel den husbonde snart går miste, som gör sig känd för att missbruka sitt husbondevälde. Utskotten anse alltså tiden ännu ej vara inne för husagans borttagande; och som stadgandet i 36 kap. 2 missgerningsbalken blifvit modifieradt genom legostadgans föreskrifter, anse utskotten icke eller den af hr Berg föreslagna förändring i förstnämnde lagrum nu erforderlig. Och få utskotten, af nu anförda skäl, vördsamt tillstyrka, att ofvanberörde motioner icke må till någon ätgärd föranleda. Stockholm den 19 Augusti 1851. Reservationer: af hr Winge, hr Sundblad, hr Gustafsson och hr Hesselgren. Betänkande, i anledning af väckta motioner om afskaffande af prygelstraffet och andra extrajudiciella bestraffningar inom krigsståndet. Till lagutskottet har blifvit remitterad en af riksdagsfullmäktigen Lars Olsson från Stora Kopparbergs län inom hedervärda bondeståndet väckt motion, rörande afskaftande af prygelstraffet inom den svenska krigsmakten; varande, säsom närmare utredning och motivering af denna framställning, äberopad en, efter motionärens uppgift, af hr Mannerskantz inom högl. ridderskapet och adeln vid 1840 ärs riksdag uti ifrägavarande ämne väckt motion, hvilken Lars Olsson erbjudit sig att utskottet tillhandahälla, men seder. Ar sw HR i -e