Aftonbladet – 27 augusti 1851, sida 1

eh påminna öfriga nationer, att landet oaktadit inre ningar, likväl icke förlorat något af sin sstyrka, makt och sin frihet i bandling, att det i nöligt fall kan utom sina gränser sända betyydande tridskrafter — i sädant afseende kunde inggenting vättre anstå Frankrike än att besätta Italiens 1medelpunkt för att hälla sig qvar i Rom, så länge ssom en unnan makt bibehiller sig i Romagna. Presidenten Dupin: Ilr Emanuel Arago har orået. Emanuel Arago: Bland åe olika anslagen finnes äfven n proposition angående 1,415,630 fr. till bestridande f de utgifter som erfordras för ockupationsameens nderhäll i Italien under de sex sista mänadena af x 1851. Hvarje gäng som ansla ill Rom är det en stri g begäres för expectionen manande pligt för oss att sestiga tribunen; äterupprepande och förnyande vår otest mot sjelfva expeditionens princip, böre vi pröfva eh efterse, om icke hvarje dag händelser änträffa om rättfärdiga den politik vi förfäktat, som dleremot ördöma regeringens. (Bifall på venstra sidam. Tecen till otälighet på den högra.) Församlingen står nu nära slutet af sina arbeten öre ferierna. Jag kan förstå att den ej är benägen ör länga diskussioner. Min mening är heller icke utt hälla nägot tal, utan endast att göra nägra annärkningar. Röster från högra sidan: saken då! Tala. Emanuel Arago:Den hedervärde referenien, som reiogjort för utkottets äsigt i ämnet, hr general Groushy, yttrar i sitt betänkande: Expeditionen till Italien, Roms belägring cch besättning äro faits accomplis.r Han har rätt. Det är tyvärr sant. Han tillägger: Från Frankrikes synpunkt, med afseende på dess . ärhundranden följda politik och dess behof att upprätthälla sitt inflytande och påminna öfriga nationer, att landet, oaktadt inre skakningar, likväl icke förlorat nägot af sin styrka, sin makt och sin frihet att bandla, 0. s. v. Jag finner här ordet: inflytande. Frankrikes inflytande, mina herrar — den franska regeringens inflytande i Italien är — intet! ((Knot på högra sidan). Det är absolut intet! Röster från venstern: Ja, ja; det är sant! Emanuel Arago fortsätter: Och då jag betygar detta, så är det icke nmed synnerlig ledsnad; ty det skulle vara alltför smärtsamt att se och veta, att det är under franska inflytandet i Rom som der passera en hop saker. Det var icke längesedan jag hade tillfälle att säga eder, huru man i Rom skipar lag och rätt och huru landets bästa medborgare der äro ständiga föremäl för förföljelser och grymheter. (Reklamationer på högra sidan). Jag vill ej änyo skildra deita olyckliga tillstånd. En omständighet torde likväl förtjena att framdragas. Hvad som nyligen passerat derstädes har väckt förvåning öfver hela Europa och ädagalagt att det herskande inflytandet i Rom är Österrikes och Neapels inflytande! (Sensation.) J kännen Hans Helighets resa till Castel Giandolfo; j veten att han der träffade konungen af Nicapel, i närvaro af en österrikisk general. När man :ser påfven sälunda begifva sig till Castel Gandolfo, för att der söka inspirationer för sin politik, sä bör man cj förgäta hur tillständet för närvarande är i konungar riket Neapel. Härefter gör talaren en exposå af Gladstones bekanta bref till lord Aberdeen om alla de barbariska ohyggligheter, som i Neapel begås mot män, säsom Poerio, Romeo m. fl. (Uttryck af harm på venstra sidan. — Oh, oh!) — Emm. Arago fortsätter: Har man någonsin, under nägon regering, hört talas om en sädan oerhörd, en så nedrig grymhet!? (Rörelse.) . En representant på högra sidan: Än republikanerna i Nantes då? Röst från venstern: Och sedan, 1815 ärs mord! Talrika röster: Tyst. Lät oss höra! E. Arago: Jag skall svara den hederv. ledanot, som fränsalens fond afbröt mig, att om han tror attlet i mitt hjerta kan finnas en enda känsla för att gi dylika säker, de må nu begäs till förmån för hva system som helst, så misskänner han den hederskäsla, som hos alla medlemmar af denna församling föestafvar deras handlingssätt. Men, för att återgå till än. net: Jag skulle kunna upprepa en mängd andra däd. Jag skall ej göra det. Hvad jag sagt må vara nog för att gifva ett begrepp om den politik, som nu ut: öfvar ett allsmägtigt intiytande i Rom och som helt och hället tillintetgjort allt franskt inflytande. (Enot på högra sidan.) Är det en hemlighet, att franska occupationen i Rom ogerna ses af de främmande makterna ? Är det en hemlighet, att den politik som herrskar i päfvens konselj gerna skulle vilja bli af med vära Isoldater? Jag vill nu icke tala om de noter, som lord Palmerston förnekat i engelska parlamentet: de äro icke officiella noter, jag erkänner det; de äro affattade i för upprigtiga ordalag för att vara det. Men säkert är i alla fall att dessa noter innehålla tanken och grunddragen af den politik som herskar i Neapel, i Österrike och i päfvens rädkammare. Om vi säledes afslå ytterligare anslag, är det då vår Önskan att de franska soldaterna skola ersättas af ,lösterrikare och af Ferdinands soldater? Nej! Vår önskan är, sädan den alltid varit, nemligen att Frankrike aldrig skulle hafva gått att förtrycka ett folk, som har gätt att fritt styra sig sjelf, liksom vi oss: vi vilja icke att vära soldater skola tjena till stöd för en despotisk, förtryckande regering. Och om vi yrka att vära soldater skola lemna Rom, så yrka vi ock att Frankrike mätte med detsamma förklara att det öfverlemnar Rom ät sig sjelf, men icke ämnar tilläta att nägon annan intager den plats som våra soldater lemnat. (Ironiskt skratt och reklatmationer på högra sidan. — Nä, vidare i texten!) Denna tanke uppväcker skratt på ätskilliga bänkar: det förundrar mig. Röster från venster: Bry er ej derom! Det är den Elyseiska skratten! Emm. Arago: Sädan är den nödvändiga, logiska, nationella konseqvensen af hvad vi städse sagt, allt sedan fräga väcktes om expeditionen. Så framt man icke skall göra Frankrke till en förtryckande makt för att upprätthälla en detesterad regering, så mäste man lemna Rom. Ivad vi nu bjude eder att göra, det skolen j icke gänpå. Men italienarne skola veta, att skulden härtill icke ligger hos Frankrike, utan hos dess regering, och att Frankrike snart skall få en annan regering, och att hvad som pu ieke kan ske, skall ske en annan gäng och det icke så särdeles längt härefter! (Bifall på venstra sidan.) Utrikesministern Baroche: Den föregäemde talaren sade på en gäng, att han ämnar votera emot det äskade anslaget för fortsatt ockupation af Rom, och att han lika litet som hans vänner icke vill att de franska soldaternas plats i Rom skulle intagas af någon främmande makt. Men om vi nu lemna Rom, så kan jag icke se, huru man skulle kunna hindra österrikarne att besätta denna stad. (Knot på venstra sidan. — Oh, oh!) Vi begära endast medel att kunna fortsälta ocku., Ipationen i Rom, säsom det bästa medel att förhindra Sj jösterrikarnes ockupation. Jag kan icke finna pägon arnan utväg; ingen meö, jdelväg mellan dessa tvenne alternativer: antingen att ,. )avarblifva i Rom, eller tilläta att andra. intaga vär plais. TT afseerde på vår ockopatien har man sagt att fransmännens inflytande i Rom är intet, coch att der lemot ett annat inflytande der kerskar i. Röster frän venstern: Ja, ja! och ldet, för regeringens eger iP.) Baroche: Och hvad har man då lerna uppgift är sann? . Päfvens resa till Castel Gandolfo och hans samtal ira Iderstädes med konungen af Neapel. n-! Nå väl! Denna resa har aldrig varit dold för den af franska militärmyndigketen i Rom; den har tvertom fblifvit tillkännagifven för vär general, at hvilken man 5, mnäste antaga ir bevis på att