Aftonbladet – 21 augusti 1851, sida 3

De båda makarnas glädje att, efter er så lång tid, återse hvarandra, är lättare att freställa sig än -beskrifva. — Sedan man enelJertid småningom hunnit något hemta sig från de första ögonblickens förtjusning, instillde Sig sjelfmant betraktelser rörande förhållanden af enkom materiel beskaffenhet. Detta kapitel var, i Tredions ställning, icke egnadt att Iserdeles öka hans belåtenhet: den föresställhingen, aft till sin familj återvända lika fattig som han lemnade den, gick honom djuptt till hjertat, och var nära. att aftvinga honom en Isuck, Hans minne kom dock i lagom tid hans bedröfvelse till hjelp; han cerinrade sig inemligen, att han likväl i sjelfva verket icke var så alldeles tomhändt: han förde handen till: fickan, och framtog derur den af krimarne köpta saxen, hvilken han, ibrist af något bättre, med mycken hjertlighet förärade sin kära Johanna Maria, som emellertid var nog elak att icke serdeles tacka för gåfvan. Öfverlemnandet af denna obetydliga skänk hade dock för Tredion den fördel, att något skingra hans svårmodighet, genom att föra samtalet på Ihans sednaste reseäfventyr, för hvilka han nu Ibörjade redogöra, . Härpå måste han omtala alla sina öden, ifrån första dagen då han lemmade de sina, och hvilken berättelse slutades med ett ordagrant upprepande af de goda råd, hvilka han, i stället för penninglön, erhållit af sin rediige husbonde i Fougeres. Således,, afbröt honom Johanna Miria, när detta allt, hvad du, efter sex 2rs frånvaro, hemför till oss. Är det möjligt alt du itervänder så tomhändt? Benna förebråelse erinrade Trådion om den hans andra ficka förvarade brödkakan. Det äro, svarade han, beklageligen, allt för sant; men jag glömde att min beskedliga matmoder i Fougeres skickat dig en brödsaka, hvilken hon med egna händer bakat.