Aftonbladet – 21 augusti 1851, sida 3

komma detta Brott; skall jag åtminstone förs mig med ojäfaktiga bevis emot mördaren., Nu framtog han den sax, hvilken han, ti gåfva ät sin Hustru, köpt af de förenämnd krämarne, och afklippte dermed en liten klå desbit under föllkragen på den öfver sadel hängande kappan; hvarefter han med spetse af saxen börrade itygeln tre hål, men så små att de sannolikt: ej skulle märkas. Sedan har tagit dessa försigtighetsmått, smög han sig obemärkt ur vagnslidret, 1 hvilket ögonblick han hörde ett: dåft, af ett liksom hämmad pustande åtföljdt, jemmerrop, som trängde till djupet af hans hjerta. Mer än någonsir grep honom nu förskräckelsen, hvilken, i stäl. let att bevinga hans fötter; höll dem såtillsägandes fastbundha vid marken. Detta förlamningstillstånd var dock endast ögonblickligt: tanken på den öfverhängande faran återgaf honom snart sin besinning, och, med densamma, bruket af sina fötter; och sedan han väl återkommit på stora landsvägen, påskyndade han sina steg, och lemnade snart långt bakom sig skådeplatsen för den sistförflutna nattens fruktansvärda scen. Samma morgon före soluppgången, öfversick Tredion gränsen af departementet He och Vilaine, hvarifrån han hade blott fem mil till len by der han bodde. Ifrån detta ögönblick sände han sig lifvad af nya krafter, och fortsatte med sådan ifver sin vandring, att han slockan sex på eftermiddagen såg den vänga skoörstensröken uppstiga från sin blygamma boning, en anblick, som af sex års rinvaro naturligtvis än mer förljufvades. vilket ögonblick af sällhet! I dörren till len lilla trefliga. hyddan stod hans kära Jowanna. Maria, och såg utåt landsvägen; genast genkännande honom, flög :hon med barnen il hans möte, hvarpa alla omfamnade hvarndra med den ömmaste tillgifyenhet.