Aftonbladet – 21 augusti 1851, sida 2

a-I skaper (i verldsliga ämnen) inproppas i folksko. r-llans. Detta gifver Tiden sedermera ett kär a tillfälle, att variera det kända themat om half. et)bildning m. m. För att ådagalägga huru Tiden här påbördat de liberale meningar, som de valdrig hyst, aldrig yttrat, behöfver enati dast nämnas, att det är just de liberale, som 3 företrädesvis understödt och uppburit den förY-Ifattares arbeten och verksamhet i och för ts folkundervisningen, hvilken alllvarligast framör håller. den religiösa och moraliska delen af hl denna undervisning, samt opponerar sig emot nilexoch mångläsning, nemligzen grefve Thorsten Rudenschöld. De liberalle hafva med enthusiasm omfattat grefve R:s: ädla verksamylhet för folkundervisningen, utan afseende derpå, att han i en och annan af sina skrifter Juttalat politiska åsigter, som ej instämma med Ide liberale; -och i politiskt bänseende visst Micke egentligen kan räknas till deras parti. ) Huru vill då Tiden försvara den falska be. skyllning han. här åter rigtat emot de libeNrale? Dl. Lika vröngdt framställer Tiden) de liberales rlåsigter i fråga om de arbetande klassernas ekoI nomiska väl, i hvilket fall de liberale; menar Tiden, ej vetat föreslå någon annan utväg än Jade: arbetande klassernas inkalllande i lagstiftJ ningen eller åtminstone deltagande i valet af tidess representanter.s Detta påstående är i alla hänseenden falskt. Högst få af de liberale hafva: velat inkailladen egentliga arbetseller nästan sagdt, tjenstehjonsklassen i lagstiftningen. -Intet allmännare understödt liberalt förslag, der sådant blifvit yrkadt, kan uppvisas. Örebromötets förslag, det radikalaste som ännu blifvit uppgjordt, utesluter hela tjenstehjonsIklassen, Detta känner Tiden och dess liktänkande alltför väl, -men det lindrar dem visst licke, att oupphörligt idisla hisorien. Det är för öfrigt alls icke sannt, att ie liberale anIsett all hjelp för det onda, hvrs tillvaro -och tillväxt Tiden nu sjelf erkänner, nemligen pauperismen, ligga i blotta förändringen af : politiska former och att de förbisett. de sociala förbättrimgarne. De-liberale: häfvayrkat och yrka oupphörligt på minskning i Onödiga statsutgifter (att få bort alla onödiga utgifter, hvil;ket väl vore det rätta, har mar ansett omöjligt att vinna och derföre ej -sräckt sina anspråk så långt) på statsinkomsernas användmng till produktiva ändamål; lvarigenom .ärI betslösheten, som är pauperisnens hufvudrot, skulle försvinna; på dels newsättning , : dels jemnare: fördelning afskattebördorna; på nedsättning i åtskilliga dryga konsumtionsafgifter söm mängden nu, får betala; på Härinksfriket, hvarigenom enhvar tillåtes att sig med sitt ärliga. arbete försörja (ett mål, som nu också, till Tidens sorg, är till en del uppnådt) på af skäffandet åf deh qvarlefvå af träldomen som ligger i. husagan, .0..s. v. Anser Tiden alla dessa fordringar, dessa förslag till. de fattiga samhällsklassernäs förmån, vara så obetydliga att de ej förtjena kallas sociala reformer? Eller hvarföre kommer Tiden fram med sådant — ursäkta uttrycket! —dumt prat, ätt han o pistår det de Hiberale ej velat föreslå annan jelp mot, pauperismen än de politiska rättigheternas utsträckning till.arbetsklassen ? Ehuriä hopplöst det är att på allt detta erhålla en ärlig förklaring, eller att få Tidens professor att ändra system, vid framställningen af. sin motståndares menimgar, så hafve vi döck ansett nödigt, att ej låta honom opåaldt grassera och rotfästa sig ssjelf och en och innan af sina läsare uti villomemingar, så mycket mer söm Tiden brukar inbiilla sig, att om an ej genast biir tillrättavisad, han har sagt ågot alldeles ovederläggligt. Innan vi sluta måste vi, visserligen ej med så stora stilar som Aftonbladets tryckeri kan istadkomima, men dock så tydliga att de ej öra förbigå Tidens uppmärksamhet, fråga: Hvarest i Almqvists skrifter finnes det stycke att isa, som. Tiden citerat såsom ett ordagrant afryck, hvilket vi deremot påstått vvara ett af hr almblad sjelf tillverkad: mosaikcarbete, hvarmed an sökt stödja sitt falska påstärende att Almvists skrifter innehölle läror, som tillåta mened, öftesbrott, förfalskning ri. m. Detta var ju, åstod Tiden, den kärnfråga, på hvilken hela visten emellan Aftonbladet och Tiden berodde. etektettrtstamknm———————— ton s Riksdage HL. t Ä . : a Gårdagens Plena i Riksstånden. RIDD. och ADELN biföll i gär afton ätskilliga ankoutskottets memorialer utan diskussion. Allmänna. esvärs--och Ekonomiutskottets memorial N-o 133, i ledning af Riksständens: olika beslut angående utottets utlåtande JM 131, i fråga om förändring af ätt, mål och vigt samt myat, föranledde en föga tressant debatt mellan frih. Palmstjerna och grefve Gyldenstolpe ä ena sidan för afslag, samt hufvudkliger hr Brakel å den andra för bifall till voteagspropositionerna: Afslagsmeningens män ansägo, t N:o 131 genom tre ständs beslut blifvit. bifallet i rsta punkten, och att den öfriga delen. cdon sön.