Aftonbladet – 21 augusti 1851, sida 2

Det tygktes dock som hade dessa, annars nog tydliga vinkar bhfvit lemnade. utan upp: .fmärksamhet af Trådion, som. i god rö sat och språkade med deförutomnämmnda resande. tvenne till utseendet beskedligta landtmän , hvilka få minuter före honom amländt och ärnade besöka marknaden i Montfort. . Kanske trodde man höfligheten fordra att icke bryta upp, innan manHelsat på den för tillfället frånvarande värden, helst han hvarje ögonblick väntades tillbaka, och i öfrigt ingen af dereIsande kände honom annat än tilll namnet. Snart inträdde i stugan en ålderstigen, gråhårig man, som, i det han vänligt helsade de fremmande gästerna, bad dem vara välkomna och yttrade sin önskan att de mitte finna sig belåtna. I hans, ö ppa, ärliga ansigte och hans okonstlade hållning låg någonting förbindande och hjertligt, .som på en gång ingaf förtroende och bjöd vördnad. Vid hans inträde, flög honom den unga qvinnan genast till mötes. Hennes inställsamhet och det bemödande hon tycktes. göra:sig att förekomma ;jalla hans önskningary föranledde hos gästerna den tanken, att hon var hans dotter, Snart blef man dock upplyst om sitt misstag: Trådion, som om förhållandet oförmärkt tillfrågade pigan, rfor nemlisen af henne, att den gamle mamen och den inga qvinnan voro man och husru, hvarom öfrigt alla tvifvelsmål försvunno. då man såg ned hvilken förtrolighet de efter i. ögonblick, um i arm, vandrade ur rummet. väv Andra hufvudstycket af Laignelets råd, som ade afseende på en gammal man och en ung mustru, for nu som en blixt genom Tredions mfvud. Utan att längre besinna sig, steg an. genast. NPR. hvarefter han, be agnande tt ögenblick då. de isstugan Väranc e-öfriga ersoners uppmärksamhet tycktes uteslutande ysselsatt med deras egna angelägenheter,