Aftonbladet – 20 augusti 1851, sida 1

Om tillkomsten af de ryktbara Gladstonska brefven angående Neapel. Få bland de skrifter, som sett dagen sedan 1848 års hvälfningar, hafva väckt ett sådant uppseende som dessa bref, hvarur redan ett utdrag blifvit meddeladt i Aftonbadet 4). Hos de reaktionära tyska styrelserna har man i bestörtningen knappast vetat annat råd än att förbjuda deras spridande, så i original som öfversättning; — äfven i Sachsen, som annars icke drifver reaktionen till ytteriighet, har ett sådant förbud blifvit utfärdadt. Dylika åtgärder kunna blott befrämja brefvens så mycket starkare, ehuru hemliga, spridning; i synnerhet sedan man under en bland de sista parlamentsförhandlingarne före det nyss slutade parlamentssammanträdet fått veta att brittiska sändebuden hos Europas samtliga hof och styrelser fått sig exemplar af dessa bref tillskickade, med uppdrag att officiellt framlemna dem. I dagens nummer (art. Storbritannien) finner man närmare upplysningar härom. Men anledningen hvarföre dessa bref skrifvits är a:ltför märkvärdig, för att icke förtjena särskildt framhållas; hvilken skilnad i politisk skarpsynthet röjer den ej mellan Englands konservativa och dem som tillegna sig denna benämning på kontinenten! M:r Gladstone tillbragte en del af förlidne vinter och vär i Italien och var sjelf vittne till många bland styrelsens i Rom och Neapel företag. Hvad han såg blef honom så vidrigt, att han försökte om förhållandet ej . skulle kunna hje:pas, åtminstone till någon del, genom hans väns lord Aberdeens mellankomst hos de maktegande i England. Til honom ställde han derföre sina framställningar, i några bref, hvari han omständligt beskref hvad han utrönt. Då detta försök icke medförde någon verkan i den riktning förf. åsyftat, beslöt han att offentliggöra brefven. Innan man läser denna brefvexling kan man förutse att den icke måtte angå några lätt öfvergående eller obetydiiga maktmissbruk, då de kunnat förmå en sådan man som Gladstone, känd för sin betänksamhet, sin högdragenhet, sina aristokratiska och antipopulära medeltidsåsigter och sina strängt monarkiska tänkesätt, och sjelf fordom ledamot af en konservatif minister, att vädja till allmänheten genom pressen, och det till förmån för män som genom 1848 års hvälfningar kommit till makten. Han uppgifver emellertid sina skäl, i andra brefvet, der han säger: För egen del eger jag icke nägot slags anledning till klander mot styrelsen i Neapel. Men som menniska känner jag det vara min pligt att intyga hvad jag tillförlitligen utrönt eller personligen sett i afseende på andra menniskors vytterliga och opäkallade lidanden. Väl vetande dock, att ett dylikt vittnesbörd, en gång afgifvet, kan missbrukas till ändamål, som vittnet hvarken äsyftat eller önskat sjelf, och att under tidskiften af öfverretlighet och missförstånd — sädana som inom Europas kontinent nu — små orsaker kunna tillfälligtvis alstra eller sträfva och biträda att alstra betänkliga verkningar, bar jag gerna uppskjutit allt vädjande till allmänheten, innan saken hunnit tagas i öfvervägande af dem, hvilkas sätt att behandla den, frågan företrädesvis angiek. De hafva blifvit satta i tillfälle dertill, och gjort sitt val. Gladstone redovisar för innehållet af den grundlag, som konungen af Neapel högtidligt svurit att upprätthålla, efters — som H. M. uttryckte sig — -vårt helt och hållet egna, otvungna och sjelffattade besiut, och som han utfärdade med följande inledning: I den aldraheligaste och allsmäktigaste trecnige Gudens namn, Hans, som laser i hjertats djup, och som Wi ljudligen äkalle till domare öfver redligheten i Wäre afsigter, och öfver den oförbehällsamma upprigtighet, hvarmed Wi beslutit beträda den nya asamhällsordningens bana! Sedan Wi, med mogen öfverläggning, hört värt astatsräd, bafve Wi beslutit kungöra, och kungöre härmedelst, såsom oäterkalleligen fastställd af Oss, följande Grundlag. Gladstone åå eger sedan sättet huru hvar punkt i denna samma grundlag blifvit kränkt: kränkt med öfverläggning och systematiskt; huru den personliga friheten blifvit förnärmad och förtrampad; huru rättvisan oupphörligt omintetgörs, såväl genom domstolarne som polisen; huru alla utskylder påläggas och uppbäras ensamt efter konungens godtfinnande; huru den genom grundlagen begränsade neapolitanska monarkien är det mest godtyckliga envä de; huru, på offcielit bemyndigande, och, efter hvad man måste anse påtagligt, på officiell befailning, en politisk katkes inpreglas i alla folksko:or, innehållande den läran att landets furste icke behöfver hålla någon ed, som han sjelf finner olöglig eller olämplig. Gladstone visar vidare, att hela den frisinnade delen af den förra re ntationen, såväl de sansade och betänl ma ledamöterna, som de exalterade, blifvit landsförvista eller vräkta i fängelse; han beskrifver de skändliga utvägar, som vidtagas för att fälla de anklagade, än genom rättegångssyek, in genom lejda vittnen, än genom uppenbara och bevista förfalskningar (vi hafva redan anfört exemplet med Poerio). Han tillägger, såsom allmän karakteristik, följande: Det är icke nägot oförständ eller någon nedr:ghet hos lägre tjensteandar, som jeg bär skildrar, icke nägon händelsevis tillfogad grymhet; det är en oaf. lätlig, beräknad och öfverlagd kränkning af lag genom den myndighet, som fätt till silt kall att v öfver lagens helgd. Det är den stiftade och skriina lagens kränkning, bedrifven i ändamäl att kränka läfven hvarje oupptecknad rätt, vare sig af gudomligt leller menskligt ursprung. Det är en förföljelse i stort emot rättskaffenheten, sä snart denna träffas förenad med upplysning; en förföljelse till den grad i stort, att hela samhällsafdelningar kunna med sanning sägas vara dess föremäl, och så att styrelsen befinner sig i rn ilekan mntkh oh RFYRARROA AKTIER PES FET Pe 2