Aftonbladet – 19 augusti 1851, sida 2

Isjunde årets slut till honom utbetala fyrahun. Idrade livres, hvarigenom han med en liten Jartig förmögenhet skulle kunna återvända till Isin familj. Föga fattades att Tredion dukat under för frestelsen; dock segrade denna gång naturen: hans önskan att återse sin hustru och sina barn var starkare än begäret efter penningar. Sålunda hade han mod att förklara, det han helst ville återvända till Elven. Laignelet kunde icke klandra Trådions beslut; hvarföre han denna gång ej försökte att, emot hans så tydligt uttalade önskan, öfvertala honom att qvarstadna. Då man om morgonen på den för Tredions afresa bestämda dagen åter träffades, var det icke svårt att se, det ingen af husets invånare under hela natten tillslutit ögonen. Tredion hade märkt, att hans omtänksamma och rastlösa matmoder icke gått till sängs, men tillbragt hela natten med att baka bröd. Man frukosterade, utan att säga hvarandra ett enda ord, under det alla med bedröfvadt hjertaf beredde sig att önska Tredion en lycklig resa, då hans husbonde bad honom stiga in i ett sidorum, der han sålunda talade till honom: I sex år, min kära Trdion, har du varit i min tjenst, och aldrig tillförene hir jag haft en så oförtruten och pålitlig tjenare som du. Under hela denna tid har jag i mna räkenskaper icke saknat ett enda halföre, hvarförutan cidern ingen enda gång stigit dig i hufvudet ... Hvad jag tid efter annan på din lön kan hafva förskottskottsvis betalt dig, må du såsom en liten välment gåfva behålla; det är icke för mycket, när jag besinnar alla de penningar du i leksaker kostat på barnem. Hvad de skola sakna sin gode vän Trådion! Ifrån yttre rummet hör jag redan deras snyftninar sn Under det den godhjertade mannen så ta