Aftonbladet – 18 augusti 1851, sida 3

BLANDADE ÄMNEN EN MÄRKLIG BOXNING. Sistlidne 31 Juli 1. 5 på eftermiddagen väcktes på Camps-Elysees i Paris ett oerhördt uppseende af en scen, som föreöll i ett magnifikt ekipage. Tvenne elegant klädda ch af champagne uppeldade damer behagad: nemigen under en promenad i vagn, att komma i lufven 4 hvarandra och att boxas så förtvifladt, att nan enlast bland män af yrketi London torde få skäca nagot ermed jemförligt. Den ena af dessa damer visale isynerhet en så stor färdighet och en så solid skola att hon roligen i sjelfva England skulle väckt kännares uppnärksamhet. Slutligen blef likväl striden så allarsam att de häpna åskädarne sägo sig föranlätna tt skrida emellan, helst den ena af hjeltipnorna hoades att komplet sönderbultas och började ömkeligen opa om hjelp. Man förde nu segervinnnerskan ur vagen och ledde den slagna amasonenjtill ett hotel samt genkände i den förra — hvem tror läsaren? — jo! lamen af den Kongl. baierska Theresia-orden, gretvinnan Landsfeld — Lola Montez. — NYTT SÄTT ATT FÖREKOMMA PANNSTENSBILDNING I ÅNGKITTLAR. Uppfinnaren d:r Babington har den 7:de November 1850 tagit patent i England på detta sätt, hvilket bestär i att inuti kitteln fastlöda ett zinkbleck, om 1 vigt på qvadratfoten, men blott med ena kanten, så att bleckets begge sidor äro åtkomliga för vattnet, samt sä lägt ned att de alltid befinnas under vattenspegeln. I män som zinken bortfrätes pälödes ett nytt bleck i stället för det förbrukade, och: när kitteln är stor kunna två tre eller flera bleck anbringas på olika ställen. Storleken af blecken väljes så, att deras hela yta, på ena sidan, motsvarar femtondedelen af kittelns för vattnet utsatta yta. Babington säger sig ba funnit att den elektrokemiska verkan emellan zinken, kittelmetallen och vattnet förekommer pannstensbildningen. — ÅNVÄNDANDET AF KOR I STÄLLET FÖR HäSTAR OCH OXAR VID JORDBRUKET, skall för den mindre landthushällaren medföra stora fördelar. Med I det foder, som en häst tarfvar för att arbeta, kunna I rikeligen 2:ne kor födas, och deras nytta genom kalf; ven och mjölken i det lilla hushället har ett stort företräde framför hästens och oxens. Det är bevist att lett par väl hällna kor äro lika användbara som ett Ipar oxar, bäde för plog och vagn, och äro till och jmed bäde lättare och uthälligare än de. Den arbeItande kon förlorar obets dligt i mjölknaden, om man under arbetsdagen består henne litet bättre foder, Ihennes mjölk är fetare än densl som icke arbetar, och då man nu i stället för 2 kor och 2:1e hästar kan hålla 6 kor, som vexelvis arbeta, mäse ätministone icke barnen behöfva sakna sin naturlitaste och bästa föda: mjölken, hvilket nu ofta är falet. SeI dan drag-kon fått nägra dagars hvila inställ sig äter !den förra mjölkqvantiteten. iq (Utdrag ur William Löbes Kluge Hausuter.) I FÖRDELEN AF TRÅNGA OCH LÄTT FLYTTBARA FåRFÅLLOR. Bland de erfarenhetsrön, som i synnerhet förordades vid The Royal Agricultural Soläetys nyligen hällna show (exposition) som jag hade tillfälle att bevista, erinrar jag mig ett, som 5 torde förijena uppmärksamhet äfven i Sverige, nemIligen, när man har så stora sehäferier, att till dem 2 hållas herdar. Väl äro schäferierna hos oss tillkomna hufvudsakligen för ullproduktion, hvaremot här egentligen åsyftades köttproduktion, en sak hvarpå engelsI männen nu för tiden hos sig lägga mera eller snart Isagdt uteslutande vigt, dels för klimatets siull, som a I visat sig nära nog hinderligt för frambringandet af -tfin ull och kardull i allmänhet; dets för den lifliga , jafsättningen på färkött, hvilket också i England blifrvit bragt till en godhet, som ingenstädes i mägot annat land finnes uppnädd, att ej säga öfvierträffad. Jag vet likväl att äfven hos oss finnas schäfferier för i Southdotvns-får, som just var den vid dettar tillfälle n ifrågavarande racen; och för ägarne af dylikea kan åen yt engelska erfarenheten komma till nytta. FRönet belestär i den utomordentliga och hittills jemnt tilllvexande it fördel, som man funnit kanna hemtas frän det redan 1, :fleräriga bruket af tränga och lätt flyttbara fär-fällor re, på äkerfälten. I en s dan fälla, som är försedd med så tätt halmskjul mot oväder, hällas fåren instängda ett kpar dygn och förses med ymnigt foder samt drickstj vatten efter behof, hvarefter fällan flyttas på en an jä nan plats, tre till fyra fällvidder ifrån den förra, och se iså allt vidare, tills hela fältet blifvit öfvergänget. ta Spillningen utsprides sedan så jemnt som möjligt, 1fältet plöjes, harfvas och besås, och fållarna fiyttas a på ett nytt fölt, ämnadt att behandlas på samma sätt En ofantligt rik skörd; i synnerhet på färfoder, er. ee VY er en