Aftonbladet – 18 augusti 1851, sida 2

e ganger 1 veckan. Inom garnisonen på Fredrikssten (Fredriksll) har varit ett myteri, i anledning af en restering, som väckt missbelåtenhet hos uppen, då den arresterade icke på förbön af na kamrater befriades. Det tyckes likväl af ;rhören, som i allmänhet truppen lydt befälet; ch att det blott varit 6 till 8 man, som envisats tt söka öfvertala de andra till att med våld efria arrestanten. Dessa äro arresterade och orde få umgälla olydnaden med svåra straff, Litteratmnr. listorisk öfversigt af läkarekonsten och statsmedicinens uppkomst och utveckling inom fäderneslandet. Af dokor A. Hilarion Wistrand. Första häftet. Stockholm, tryckt hos Joh. Beckman, 1851. 112 sid. in 8:0. Såsom kändt är hafva åtskilliga författare id efter annan riktat vår litteratur med biIrag till Sveriges medicinal-historia, hvilka lels blifvit särskildt tryckta, dels erhållit plats Kongl. Vetenskapsakademiens och andra ärda samfunds handlingar. Bland dessa inaga onekligen den af J. F. Sacklen med otroig möda och omsorg utarbetade Sveriges Lävarehistorian, med supplement, samt hans Sveiges Apothekarehistoria det förnämsta rummet. Det tyckes väl vid första påseendet som om lylika skrifter icke skulle ega något allmännare värde; men blickar man något djupare n i förhållandena, måste man otvifvelaktigt erkänna, att hvarje steg pi den historiska forskningens ofta rätt mödsamma bana, hvarje sträfvande att sprida lju: öfver en förfluten tid, dess plägseder och hrättningar, äro berömvärda och förtjena almänhetens uppmuntran. Just derigenom at: ett lands särskilta kulturförhållanden, institutioner, näringar, korporationers verksamhet o. s. v. underkastas en särskild granskning, sättes historieskrifvaren i stånd att slutligen lemna en fulländad öfversigt öfver det stora hela. Monografierna äro följaktligen icke att förakta; äfven om de stundom kunna förefalla mången läsare mindre underhållande. De äro ofta författade mera i ändamål att upplysa, än att roa. Så är ock förhållandet med ifrågavarande arbete. Hvad beträffar planen för detsamma, så har förf. indelat den tidrymd, som det kommer att omfatta, i fem perioder, nemligen: Den första, under hvilken helsooch sjukvården hufvudsakligen var föremål endast för kyrkans omsorg och den enskilta välgörenheten, intill år 1520 (eller konung Gustaf I:s tid). Den andra, under hvilken regeringen tog hand om de förut befintliga kyrkoinstitutionerna och derjemte började vidtaga några åtgärder för läkarebildningen och helsovården, från 1520 till 1613 (eller konung Gustaf Il Adolfs tid) då den först. lärare i medicinen vid Upsala akademi blef utnämnd. Den tredje, under hvilken medicinska lärostolar inrättades vid rikes tvenne universiteter, samt examinerade läkare ock började blifva anställde, så väl inom armåen och flottan, som i de större städerna, från 1613 till 11633 (eller konung Carl XI:s tid) då Collegium medicorum inrättades. Den fjerde, under hvilken medicinalverket erhöll en öfverstyrelse, helsooch sjukvården äfven i landsorten ställdes under en närmare tillsyn och den redan under förra perioden påbörjade förändringen med de gamla sjukstugornas och hospitalens förvandling till egentliga anstalter för sjukvården, genomfördes och utvecklades, från 1663 ill 1797 (eller konung Gustaf VI Adolfs tid) då de begge förut med , hvarandra rivaliserande auktoriteterna, kirurgiska societen och Collegium medicum, förenades med hvarandra på det sätt, att den förra införlifvades med den sednare; samt den femte från 1797 till nuvarande tid. Un2 der denna sistnämnda period hafva särskilda åtgärder vidtagits för vården af vansinniga och -laf smittosamma sjukdomar angripna personer, -lo. s. v., hvarjemte i allmänhet anstalterna för såväl läkarebildningen, som den civila och fI militära helsooch sjukvården ytterligare blifvit ökade och utvidgade. st En sjette afdelning är ämnad att innehålla r. len öfversigt af den nuverande ställningen inom hvar och en särskild gen af statsmedicinen ,-loch dithörande ämnen. ul Arbetet röjer en författare med ovanlig beF. läsenhet, kritik ock saklkännedom. Att det af rumän af yrket skall komma att läsas med mycell ket interesse, derom äro vi fullt förvissade; a men äfven historieskrifvzaren, lagstiftaren och mn vänner af historisk forskning i allmänhet hafva er deraf mycket att inhemtta och lära, förutsatt rolnemligen att de efterföljande häftena blifva lika lärorika, som det nu först utgifna. bo or ee HM to e de Lärokurs i franska språket för unga nybegynpå nare, innehållande uttalsoch formlära 43 TM oo IL Ädisl Klan inrättade läsnf