Aftonbladet – 16 augusti 1851, sida 2

vÄr det er Morbrors hand och sigill? Krigsrådet stod som tilintetgjord, Han stammade ett knapt hörbart, ja:, men försäkrade tillika, att detta testamente, som daterat sig ifrån en äldre tid, vore upphäfvet, emedan hans morbror sedermera ändrat sin yttersta vilja och upprättat ett annat testamente till förmån för sin systerson. På domarens anfordran att framlemna detta senare dokument, anhöll krizsrådet få edligen fästa att det på oförklarligt sätt förkommit. Denna anhållan afslogs natuligtvis och domstolen tillerkände hr Wiese hela arfvet med undantag af tjugotusende gyllden, som han egde att utbetala till krigsrådet. Herr von Zahn zappellerade mot beslutet, som dock vid alla instanser fastställdes och då historiens sammanhang shutligen blef kändt, sågo han och hans fru sig utsatta för allmänt atlöje. Wiese dröjde icke att meddela den ärlige Waldner sin lycka. ;Jag utber mig nu två ting af er,, tillade han, — ser älskeliga dotters hand — så vida Agnes icke säger nej — och sedan et råd, huru jag skall förvalta min sstora förmögenhet. Jag vill icke föra ett sysslollöst lif, som sällan slutar väl, — men jag har aldrig idkadt brödstudium, eller annars utbildat mig till någon borgerlig industri. i Blif landtman, sade den redlige Waldner. Poeter älska ju landet och hvad ni för landthushållning behöfver veta, är snart och utan stor ansträngning lärdt. Min Agnes är dessutom deruti hemmastadd oci blir en förtruäftig husfrur. Wiese följde detta råd, köpte cn betydlig iandtegendom i närheten af K . . . och hemförde efter några månader den sköna Agnes som maka. Apothekaren tröstade sig med en euka, som äfven begrafvit tre männer och bokLindaren hade förargelsen att prydligt inbinda och med guldsnitt förse en bröllopsdikt, som skolmästaren låtit trycka vid Wieses förening med Agnes. OT TTR