Aftonbladet – 15 augusti 1851, sida 3

torde man tillika böra observera, åtminstone lemnar jag för min del derhän, om sädant i sjelfva verket icke finnes i lika hög om icke högre grad hos andre klasser än hos de egentliga handtverkerierna. Ehuru jag i det hela gillar hr Bosei i denna fråga uttalade äsigter, kan jag likväl icke godkänna ett af hans yttranden, neml. då han sade att handtverkerierna redan före tillkomsten af 1846 års handtverksordning råkat i lägervall. Jag tror nemligen raka mossattsen eller att mänga handtverkerier, som då voro i uppgående, sedermera sjunkit betydligt tillbaka, en omständighet som i hög grad ädagalägger författningens felaktighet. Detta bevisas äfven. deraf, att ätskilliga yrken, till hvars utöfvande nägon särdeles skicklighet icke erfordras, blifvit uti 3 uppräknade, dä andra, hvartill verklig insigt och färdighet är af nöden, blifvit uteslutne. Säsom exempel på förstnämnda slaget behöfver jag endast nämna hattoch kammakare samt glasmästare. Hvad skicklighet behöfves väl för att fodra och borsta en hatt samt att göra en kam, eller inpassa en ruta? Bland de utan skäl uteslutna torde man endast böra ihågkomma vagnmakeriet. Hvilken insigt och noggrannhet erfordras icke för att göra en vagn, på hvars ordentliga sammansättning menniskors lif och helsa så ofta beror. Jag skulle kunna uppräkna ännu flera, men ensamt dessa exempel torde vara tillräckliga för att visa, det 1846 ärs lagstiftare helt och hållet saknat vederbörlig urskiljning. Då jag icke vidare vill upptaga ståndets tid inskränker jag mig till att begära proposition på bifall till utskottets utlåtande i förevarande hänseende. Hr Gustafsson: Sedan jag förra gången hade ordet, hafva herrar Bosgus och Hesselgren redan anfört mycket af hvad jag velat säga. Jag vill derföre söka att uti mitt andragande blifva så kort som möjligt. Jag förbigår också derför reservantens yttrande om skrätväng, som synes för honom mindre vara något som han ansett i verkligheten förefinnas än fastmera en besvärjelse-formel, hvarmed han velat kullslå alla försvarare af våra handtverkerier. Attreservanten målat handtverkeriernas tillstånd i så mörka färger som möjligt, bör icke förundra nägon. Det har varit nödigt för honom att så tillvägagå för att vinna det mål han åsyftar. Emellertid är ställningen icke så bedröflig, som han velat antyda. Att de af våra näringsidkare, som ännu äro underkastade mästareprof, hafva att säsom reservanten påstår, välja emellan att blifva fattiga mästare eller ock trälar åt mäktiga kapitalister, är en äsigt som allraminst i vära tider kan hafva nägon tillämpning. Men om den värde reservantens äsigt skulle godkännas, fruktar jag att just dä kunde det försåtliga slafveriet möjligen komma att införas. Han synes nemligen vilja att hvarje handtverkare, i stället att vara sin egen, skall arbeta åt kapitalisten. Men detta är uppenbart att göra handtverkarne tilllifegne under kapitalisterne, att inom handtverkerierna : tillskapa ett slags stat-torpare-system, derifrån man sna rare borde bedja Gud bevara oss. Jag tror dock att vära arbetare hafva tillräcklig känsla af sitt eget värde för att försök i den riktningen någonsin skola helt och hållet kunna lyckas, och jag hoppas att reservanten skall få vänta länge, innan han lyckas att på detta sätt få dem till trälar i sin tjenst. Då jag erkänner att de nya näringsförfattningarne äfven hafva sina goda sidor, måste det tillika medgifvas att dessa finnas just uti de deri gjorda stadganden, som afse att förebygga hvad reservanten så lifligt synes. önska. Härtill räknar jag hufvudsakligast föreskriften om skyldigheten att göra mästareprof, ty häri har man ep garanti att de blifvande handtverkarne ega egen skicklighet och icke behöfva helt och hället anlita andras. I reservationen yttras: såsom det ännu är, kännes således olägenheterna af de qvarvarande skråbanden, derigenom att de bildade klasserna icke ingå uti en stor del handtverk, till hvilka de eljest säkert skulle egna sig. Om detta yttrande vore sannt, så mäste det förundra att däldet gifvessä mänga yrken, för hvilka mästareprof icke erfordras, och inom hvilka hvem som helst utan något hinder kan blifva sin egen, att, säger jag, alla de bildade, eller de hvilka nu trängas på embetsmannabanan icke heller hafva valt ett af dessa yrken. Då nu förhållandet ej är sädant bevisas häraf allra bäst, att den af reservanten omförmälta omständighet mäste hafva en annan grund, än den af honom uppgifna. Det tyckes verkligen som om man på sätt hr Bosensantydt blyges att göra mästareprof. Detta mäste dock förefalla så mycket mera besynnerligt, som det är icke bestämdt föreskrifvet att profven skola bedömas af mästare i yrket. Hvem som helst kan ju kallas till juryman härutinnan och man behöver således alldeles icke komma i beröring med, än mindre i beroende af dessa så förhatliga handtverksmästärne. Föga eller intet hinder förefinnes således att ingå på hvilket yrke som helst och om man kan få slafvar att verkställa arbetet så är ju allting väl bestäldt. Man har sagt att okunnighet och deraf härledd fattigdom herrskar inom vär handtverksklass. Men hvad har man då hittills gjort för att afhjelpa detta onda? Intet. Först vid de sednaste riksdagarne har man kommit på tanken att inrätta slöjdskolor, hvaraf man dock först i en framtid kan hoppas lyckliga verkningar. Helt annorlunda är förhållandet utrikes. I Tyskland och Danmark hafva. slöjdskolor länge varit inrättade och man har med värma omfattat alla tillfällen att bibringa handtverksklassen den nödiga bildningen. Vid sådant förhällande kan det icke vara underligt att slöjdskickligheten der står vida högre än hos oss. Men jag återgär ännu en gäng till den värde reservanten. Då det var fråga om en obegränsad rätt till jordafsöndring yrkade han sädan på den grund, att den fattige arbetären måtte sättas i tillfälle att genom flit och sparsamhet bereda sig ett eget hem och en nägorlunda oberoende ställning. Det der var ganska vackert. Dä det nu är fråga om handtverksklassen, så hyllar han en äsigt som leder till raka motsatsen eller att handtverkarne må göras till slafvar ät kapitalisterne. Om det nägonsin lyckas att bringa denna del af befolkningen derhän och om det sedan faller de der rika patronerna in att afskeda större eller mindre del deraf — hvad skall då denna befolkning taga sig till? Man kan lätteligen förutse att då den på detta sätt bringas i olycka, drager den jemväl olycka öfver värt arma fosterland. Reseryanten har vidare sagt att näringsförfattningarne ännu äro för nya att behofvet at förändringar deruti skulle hafva hunnit att visa sig. Jag torde dock få fästa uppmärksamheten derå, att regeringen redan funnit sig föranlåten att vidtaga ätskilliga förändringar säväl i handelssom handtverksordningen, och jag vågar hoppas att ännu flera förändringar af mera genomgripande art innan kort få emotses. (Forts.) Utskottsbetänkander. Statsutskottet har i memorial MM 308 öfverlemnat förslag till de två första afdelningarne af reglementet för Riksgäldskontoret. NET: I Bankoutskottets memorial AM 71 föresläs, att utskottet och fullmäktige i Banken må få. föreskrifva ändringar i bokföringssättet vid. Tumba bruk; m.m.