Aftonbladet – 15 augusti 1851, sida 2

Uk pe ne DUliilviLv UCVILLIlaU al llallSsna nte ionens chancelier., ; tä Messager frågar nu regeringen, om sådanalae ler förskrifningar för närvarande finnas i tredje de nans hand. Han fäster ;presidentskapsförlänrarnes, uppmärksamhet derpå, att presidenten lagen efter sin embetstids förlängning säkerigen skulle yrka liqvid såväl af sina egna, om sin familjs s. k. fordringsanspråk, uppsående till 100 millioner francs. Patrie svarade redan samma dag, att prinslim uouis Napoleon visserligen 1847 hade öfver-Iun åtit sina ärfda fordringsanspråk, men att öfrerlåtelseurkunden likväl sedermera efter ge-!kK. nensam öfverenskommelse med partierna bleflhu nnullerad, så snart fråga blifvit om prinsenslen iterkomst till Frankrike och om hans presi-lår lentskandidatur. Den 3 Aug. förekom bland annat tredje läsningen af ett lagförslag om hospital och sjukvårdsanstalter, hvaraf 12 artiklar antogos nästan utan motstånd. Sålunda kom man tilllve 13 artikeln, som handlar om bildandet af enjira örvaltningskommission för hvarje hospital. Utskottet, hvars ordförande, Melun, är ifrigsk satholik, hade föreslagit, hvad hittills icke va-m rit vanligt, nemligen att den s.k. aumonigrenfo skulle icke allenast utnämnas af biskopen, utan de ock af honom ensam kunna afsättas. Schoelcher, en af yttersta vensterns ledamö-l, ter, föreslog nu det amendement, att dylikalm itgärder endast skulle kunna vidtagas i förening med den civila makten. Sjelfva inrikesministern understödde denna gång hans amendement. Då deremot utskottets ordförande Melun förla, ingen del ville gå in på detta amendement,!m uppträdde sjelfva presidenten Dupin för att från tribunen angripa den herskande tendensen att medgifva den andliga makten alltförlo stort oberoende af regeringen, med hvilkenS den sålunda nödvändigt måste komma i kon-st flikt. Då han derjemte förebrådde det katol-jta ska partiet att så småningom vilja liksomB smyga sig in på det civila området, i hvilkenIn åsigt han likvöl understöddes af den protestan1 tiske presten Coquerely så uppkom det egnalfc förhållande, att församlingens president råkadelb i konflikt med högra sidan, hvilken utbröt ilb högljudda applåder, då Melun derefter upp-n trädde med häftiga protester mot de förebråelser, som blifvit framställda mot honom sjelfle: och hans parti, och bittert anmärkte att pre-!g sidenten uppträdt på ett ,honom föga värdigt!g sätt. d Resultatet blef icke destomindre att Schoelchers amendement remitterades till utskottet. De öfriga artiklarna antogos. TYSKLAND. Uti Königsberg firades d, 3 dennes aftäckandet af Fredrik Wilhelm den tredjes monument. Konungen af Preussen ankom den 2 om aftonen, åtföljd af prinsarna Karl, Albert och Adalbert, samt emottogs vid stadsporten af borgmästaren Sperling med ett helsningstal, som af konungen besvarades som följer: Jag gläder mig öfver det tacksamma minne, som ni egnar min högstsalige, oförgätlige fader. Jag har hitkommit med vemodiga känslor, för att fira denna fest. Öfverflytten den kärlek, som j skänken den högtsalige, oförgätlige konungen, på mig, hans son och efterföljare. Jag gläder mig åt det festliga emottagandet; ty jag har haft många bekymmer i mitt lif, och hittills har Königsberg gjort föga för att minska dem. J hafven mycket att godtgöra. Mina herrar! Jag gifver eder ett vänskapligt råd: gören detta; sedan skola vi åter vara goda vänner. Uti denna förhoppning intågar jag i eder stad. Läsaren finner att nådens sötma i detta tal var uppblandad med en icke obetydlig portion malört; icke destomindre var det knappt slutadt, förr än hr borgmästaren utbragte ett pligtskyldigt, trefaldigt Lebehoch! som upprepades af den tätt packade menniskomassan, af hvilken den stora mängden ej hört ett ord af det bäska talet. Dagen efter konungens ankomst öppnades festen med en högtidlig gudstjenst i slottskyrkan. General-superintendenten Satorius höll ett minnestal öfver den hädangångne furste, hvars minne nu skulle äras genom den uppresta statyen. Efter afsjungande af en psalm, döptes ett barn till landtrådet Wegner, hvarvid konungen fungerade som fadder. — Vid monumentets fot stodo de veteraner, som följt den bortgångne fursten till strid och seger, prydda med de utmärkelser de vunnit på stridsfältet. På konungens befallning verkställdes aftäckningen, under kanonsalut och klockringning, och Fredrik Wilhelm II:s majestätiska bild visade sig, strålande i middagssolens glans, å en stolt häst, som synes med lugn säkerher framskrida. Folkets jubel och hurra ville ej taga slut, hattar och näsdukar hviftade,l musiken uppspelte: Hell dig isegrens krans !,c hvaruti folkmassan entusiastiskt instämde. Ko1 nungen gjorde en rund kring monumentet och trupperna defilerade förbi; konungen skall vid monumentets betraktande hafva yttrat: ;Jagl. kan ej skija mig från min faders bild.n k På aftonen var staden illuminerad. Uti Magdeburg och Hildesheim hafva hus-P visitationer blifvit anställda, utan att lända till något annat resultat, än hemfridens störande : hos de personer, som haft oturen att ådraga a sig polisens misstankar. l Från Heidelberg berättas, såsom exempel på 6 e i huru ringa sympatier den katholska missionen Y r I I S 4 röner, att denna missions vänner, trots alla: bemödanden, ej kunnat förmå en enda af sta-! dens köpmän, bokhandlare, bokbindare m. fl. att befatta sig med försäljningen af helgonbilder, rosenkransar, amuletter och dylikt, oak-, tadt man lofvat dem en säker vinst af 100 procent derpå. Då sedan en köpman från en; diten angränsande stad ville åtaga sig att un1 der den tid af 14 dagar, som missionen vat rar, hyra en lokal i grannskapet af den kaj tholska jesuitkyrkan, för att der försälja dyl lika saker, kunde ingen husvärd förmås att upplåta en dylik lokal, oaktadt anbud af dryg hyra. Den heliga kleriodkömniersen måste således för den gången inställas. ÖSTERRIKR, Enligt telegrafdepesch från Wien af den 4 l AÅnaenct hade keisaren samma dag nå morI å ARP I BER,