Aftonbladet – 15 augusti 1851, sida 1

AN KARTAN riter Estate svens A et ANSteEA RR — Rn Första diskussionen i Frankrikes lagstif: tardeförsamling-omKommunal organisationen, den 23 Juli Debatten öppnades af Emmanuel Arago, hvilken yttrade sig som följer: Mina herrar! Länge lofvadt och länge väntadt; under två är utarbetadt af statsrådet, till-hvars pröfning det blef -remitteradt den 13 Juli 1849, ligger nu det stora: organiska lagförslaget om den inre förvaltningen helt och hället färdigt, såsom det kommit från edert förberedande utskott. . Oss åligger således att efterhand diskutera om kommunens, om kantonens, om departementets och om prefekturrädens organisation. Det är. den vigtigaste af dessa 4 specialförfattningar; det är lagförslaget angående en ny kommunal författning, som idag: fordrar vär pröfning. Jag utbeder mig församlingens tillåtelse att få yttra nägra allmänna betänkligheter, innan jag kommer till det egentliga ämnet. : Hvar och en vet att kommunens existens grundar sig på naturlig rätt. Kommunen existerar, emedan den existerar, sade hr Dupin är 1829. HEvar och en erkänner, att municipalstyrelsen är den säkraste grundvalen, och liksom den första grunden för en god styrelse. Hvar och en visar, i orden: åtminstone, den varmaste kärlek för kommunal frihet; och hvarje gäng, mina herrar, som vära officiella män, under 35 är, alltifrån utfärdandet af 1814 ärs chartå, talat om kommunerna, hafva de endast gjört det under försök att fastknyta kommunernas frihet vid royauteens framsteg. Detta historiska misstag grundar sig endast på en tillfällig likhet i data. Talaren sökte derefter med stöd af historien visa, att en dylik äsigt var falsk. Utan att gå tillbaka ända till Gallernas tid eller till det romerska municipalväsendet; utan att gå in i en utveckling af hvad fransmännens förfäder gjorde under de frankiska konungarnes herravälde, kom han in på feodalväsendet,;. Han visade med . data och facta, som blifvit antecknade af historien, att kommunerna emanciperade sig sjelfva, utan biträde af konungarne, ja till och med ofta emot deras vilja. Ludvig den store — fortfor talaren —omnämpes i inledningen till 1814 ärs charta såsom kommunal. väsendets fader. Hvad gjorde nu Ludvig agn store? Efter att hafva för en viss penningesumma sält och stadfästat kommunalprivilegier ät staden ITaon, lät han biskopen af Laon för 700 francs köpa upphäf. vandet af dessa privilegier, som likväl bäde konungen och biskopen hade besvurit. Sådan var kommunslväsendets fader! (Rörelse — skratt.) Under Ludvig XIV och Ludvig XV blefvo komrnunerna så utplundrade och ruinerade, att niondedelen af folket blef bragt till tiggarstafven och tiggde i ordets egentliga bemärkelse; och tiondedelen var oförmögen att hjelpa de öfriga. Detta bestyrkes af Vauban. (Sensation.) . Detta kom sig deraf ätt de absoluta konungarne hade ständiga penningebehof; i veten hvarföre. (Skratt på vestra sidan — sorl på högra.) Ordet stöter eder ... Nåväl! J veten för hvem; — ifall det låter bättre! (Bravo, bravo! från venstern.) Den absoluta monarkien afskaffade med ett penndrag kommunernes rättighet att sjelfve välja sina embetsmän och satte i stället ärftliga tjenster, som såldes, ätertogosoch säldes äå nyo.: (Rörelse på högr: sidan, — Bifall på den venstra.) Jag kan draga fram 30 a 40 ordonnanser eller edikter, som bevisa detta så klart som dagen. År 1725 blef förmännen för handelskåren i Paris afsatt. En ny skulle väljas. En ordonnans härom innehöll följande railer: : Jag förväntar mig, att j genast företagen valet ochdervid gilven edra röster åt nämnde Lambert. (Skratt — oväsen.) EM Vu Alldeles såsom nu! i Emm. Arago: Ja, för inninge telegrafen! (Munterhet.) före uppfinningen af teleg , Tälaren ville icke gå djupare in i det histori cen vigtiga fråga, som församlingen skulle p om han emedlertid hade framdragit nämnde fört landen, så hade det endast skett för att vederlägga de äsigter, som blifvit uttalade i utskottsbetänkandet, och för att visa landet, att det har sig sjelf att tacka för sina friheter; att de fria kommunerna förskrifva sig ifrån 1789... (Afbrott.) Detta uttryck kan väl icke stöta eder, eftersom j ju accepteren är 1789? ... Kommunalfriheten daterar sig ifrån vär odödliga och ärofulla revolution; kommunalfriheten ären gäfva ut revolutionen, och icke af kungligheten. (Lifligt bifall på venstra sidan.) pv Talaren gär omsider in på det egentliga lagförslaget och yttrar derom: