Aftonbladet – 14 augusti 1851, sida 2

icke af mathematiskt innehåll; han höll äfven ett läsebibliotek, der liebhabrer funno ymnigt förråd af vår belletristiska litteraturs hela oerhörda skräp. Dessutom var mannen en stol politikus och syntes alltför mycket böjd för radikalism. Likväl hade han först deciderat sig och uppenbarat sitt politiska system, sedan en adelsman enleverat hans unga och sköna hustru. Barberaren försåg sin fidernestad med alla nyheter, som föreföllo i en omkrets af tio mil. Under den bekanta striden öfver guillotinens företräde framföre andra afrättningssätt, skref han en, beklagligen icke tryckt afhandling, med titel: Klubbans seger,, hvaruti han till evidens bevisade, att säkraste och lättaste dödssättet vore, att med klubba krossa delinqventens skalle; hvilken method ock vore äkta germanisk. Agnes, som ansåg för otillbörligt, att igenom sin närvaro störa klubbmännens utan tvifvel högst vigtiga förhandlingar, företog en liten promenad i trädgården och Wiese fann artighetspligten fordra att ledsaga henne. Flickan stadnade vid ett körsbärsträd, öfvertickt med blommor: Ser ni, sade hon till sin ledsagare, detta lilla träd planterade jag, då jag var fem år. Då var det en liten bladlös stam, och nu ger det hvarje år öfvertlöd af frukt. Så lönar sig hvarje menniskans nyttiga arbete. Ack!, suckade Wiese, soch dock planterar menniskan så mycket, som icke frodas och mognarl, Då brister säkert from tillförsigto, svarade tiickan. Väl säger man, alt det gifves vissa händer, för hvilka ingenting misslyckas, men jag måste tillstå, att denna tanke för mig medförer något sorgligt. Den som kommit till verlden med en så lycklig hand, hade ju ingen förtjemst?,