Aftonbladet – 14 augusti 1851, sida 1

Wiese hade ända till Agnes ankomst lefvat så stilla och harmlöst, som en fattig student, hvilken tillika var poct, kan lefva. Herr Peter hade redan andra dagen etter sin dotters ankomst bjudit honom till sitt bord, för att hafva nöjet för honom presentera sin sköna skatt, Ingen menniska bringades lättare ur fattning, än vår poet, ty han saknade, hvad vår ungdom vanligen äger i öfvermått, sjelfförtroende, och han syntes derföre för dem, som icke visste att inlocka honom i samtal, blyg, förlägen och nästan tafatt. Vid bordet kom han att sitta midt emot Agnes. Han plågade sig länge för att inleda ett alldagligt samtal, men förgäfves, Ändtligen kom hans värds språksamhet honom till hjelp, hvilken frågade dottern om hvarjehanda, dels rörande hans svärföräldrar, dels andra personer i köpingen. Ibland andra frågade han efter pastorn. Age nes kunde icke nog berömma den värdige mannen, som icke blott var sin församlings själaherde, utan ock rådgifvare i alla yttre omständigheter. Dervid kom hon att nämna, att hon ofta af honom lånade böcker. sOch hvilka böcker läser ni helst, mamsell? frågade Wiese, . Hittills har min lektyr bestått af andaktsböcker och några resebeskrifningar,, svarade flickan. s Har .ni aldrig läst poetiska -skrifter?.frågade :Wiese,... j av t Nej, svarade Agnes; jag befarade att derigenom förirra mig ur en verld; der jag efter mitt sinne inrättat mig, till en fremmande,